Seden att använda bårtäcke härrör från medeltiden. Det var inte vanligt bland den fattiga befolkningen att lägga den döde i en kista. Den döde lades ofta på en speciell bärbår. Bårtäcket utgjordes av en stor duk, ett överkast eller en matta, som lades över den döda kroppen på dess sista färd från hemmet till kyrkogården.
När befolkningen fick det bättre ekonomiskt blev det mer och mer vanligt att använda kistor. Traditionen med bårtäcke försvann då bland den fattiga befolkningen men levde kvar längre bland adeln. Adeln hade mycket fina och påkostade bårtäcken med vapensköldar och andra symboler såväl religiösa som världsliga. Fram till vår tid har traditionen att använda bårtäcke levt kvar hos kungafamiljer, regeringschefer och militärer. Bårtäcket utgörs då av nationens flagga.
Syftet med ett bårtäcke är inte att det ska täcka en billig kista. Att välja ett bårtäcke är mer en aktiv handling där de anhöriga kan ”bädda” en sista gång för den döde och det kan då bli en del i sorgearbetet. Bårtäcket vill ge en ljus syn på livet och döden.