Från Gärdhemsbygden 2022
Herren hädankallade fem av barnen i Hansgården
Av Karin Danielsson
I alla familjer och släkter finns särskilda historier som berättas om och om igen och för varje ny generation.
En sådan historia handlar om fem små barn i Hansgården i Gärdhem som på några dagar alla dog i sjukdomen ”halsmögel” 1875.
Vad hade det blivit av Mathilda Sofia 13 år, Anna Kristina 6 år, Maria Gustafva 4 år, Ida Augusta nästan 2 år och minstingen John August bara tre månader gammal – om de hade fått leva?
Släkten hade onekligen varit ännu större än vad den ändå blev – genom att sex barn överlevde. Som alla fick chansen att se nya generationer födas.
Tragedin traderas muntligt och få undgår att beröras av familjen Olsson i Hansgårdens öde. Allra minst eftersom mamman, Beata Augusta Olofsdotter kommen från Lextorp, kort tid innan blivit änka med tio barn och ett elfte på väg.
Sista julhelgen tillsammans
Pappan och maken Jonas Olofsson/Olsson levde fortfarande julen1874. Det blev familjens sista jul tillsammans. Juldagarna var kalla och snöiga. I Tidningen för Wenersborgs stad och län rapporteras det på själva julafton om ymnigt snöfall, sjunkande temperatur och gott slädföre i hela Dalsland. I Vänersborg var det nästan 10 grader kallt.
Hade skörden varit god så att julbordet var fullt av mat? Hoppas de fick lutfisk med en god vit sås. Att Beata Augusta eller kanske någon av de äldre barnen satte ut en skål med julgröt på trappen för att hålla hustomten på gott humör. Att julkärvar eller julneker stod på var sida om porten.
Ja, allt var nog som vanligt den där julaftonen när Beata Augusta, som var höggravid, bara skulle ha maken kvar vid sin sida några veckor till.
Kanske gick hela familjen tillsammans i julotta eller julbön i kyrkan, som låg närmast granne med Hansgården. Då handlade det om den gamla kyrkan.
De fick kanske en stilla och varm gemensam sista julkväll i stearinljusens sken. Eller också var det livat och stimmigt! Tio barn och ungdomar fanns redan i familjen - den äldste 19 år gammal.
Kyrkbygget pågick
En bit in på det nya året dog pappa Jonas. Han slutade sina dagar måndagen den 11 januari 1875, 48 år gammal av ”böld invertes”, enligt kyrkoboken. I släkten har hans dödsorsak alltid traderats till att han hade ”förlyft sig”. Detta skulle ha skett i samband med att han arbetade med att köra sten för bygget av Gärdhems nya kyrka.
Torsdagen den 14 januari år 1875 var Jonas dödsannons införd i Tidningen för Wenersborgs Stad och län:
Tillkännagifves att Gud den Högste i sitt allvisa råd genom en stilla död efter endast ett dygns svåra lidanden behagat hädankalla min ömt älskade man hemmansegaren
Jonas Olsson
i Gerdhem Hansgården, född den 3 Maj 1826, död den 11 Januari 1875 kl. 4 f.m., sörjd och saknad av mig och 10 barn samt slägtingar och talrika vänner.
Sv. Psb. n:o 474 v. 4.
Beata Augusta Olsdotter
Den fjärde versen i psalm 474, också kallad ”Älskar barnet modersfamnen”, lyder:
Mig botfärdig gör och trogen,
Jesu, i mitt vandringslopp.
När jag är för himlen mogen,
Tag min ande till dig opp
Att hos dig få hemma vara
Och dig där förklarad se,
Gud, min Gud, min Frälsare!
Det är ju skönt att läsa att han bara hade plågsamma smärtor i ett dygn. Tisdag den 19 januari 1875 begravdes Jonas Olsson.
”Halsmögel”
Sex dagar senare, fjorton dagar efter att Beata Augusta blivit änka, den 25 januari, födde hon sitt elfte barn, John August. Tre månader senare kom de tunga dagarna när fem av barnen dog.
Deras dödsorsak har alltid sagts vara difteri, men så har inte prästen skrivit i kyrkboken. Första flickan dog, enligt honom, av ”halsmögel” och de följande fyra av ”mögel”.
Intill kyrkogårdsmuren på kyrkogården vid kyrkoruinen ligger pappa Jonas och de fem barnen begravda. Namnen på barnen är inte angivna på stenen. Gravstenen besöktes vid Gärdhems hembygdsförenings vandring sommaren 2019.