”Han är ej någon obekant; han är en välkänd man.”
Med de orden inleddes en exposé över John A. i Trollhättans Annonsblad den 1 november 1927, som hyllning inför hans 50-årsdag.
John A. Ekström föddes 3 nov 1877 som oäkta son till en stilig kvinnotjusande (enligt John A egen utsago) stenhuggare vid bygget av Gärdhems kyrka.
Ekström kom att såväl bli en sann bygdeskald med stort litterärt intresse som känd för sina botaniska kunskaper. Axel i Röster - en annan känd Gärdhemsprofil och nära vän - kallade honom vördsamt för Mäster. Erik Wengström
skriver i sin bok Trollhättan en ung stad, att ”denne skald och skräddare var en av de mest okonstlade människor samtiden har träffat. Ekströms plats är i den stora skaran av dåligt tillvaratagna men djupt originella begåvningar i folkdjupet”.
Han bildade familj med sin betydligt yngre hustru Theresia och bosatte sig vid Baggeryr Sjölanda ”Hagen vid Sjön”, nära hans barndoms Skogsäter. Dessa trakter i Gärdhems socken kom att bli hans verkliga hembygd för strövtåg. Man kan ännu spåra hans vandringar i trakten tack vare insatser från Gärdhems hembygdsförening. Suckarnas bro, Ekströms badkar, Lovisapasset är
exempel på landmärken efter denne man. Gärdhems kyrka stod honom nära, bl a en ”Invokation” för den nya Jonassonska kyrkklockan:
”Ring aldrig för brand, eller krig eller pest.
Du Gärdhems nyköpta klocka!
Men bjud som den högste härold och präst
nu till helg och fest
från bygden folket sig flocka
och sök mot mål som är evighetsbäst
allt irrande leda och locka.
……………..”
I sin hembygd byggde han också sin diktarborg - Aftonfrid - som än idag kan beskådas i ganska orubbat skick. Platsen är ovanligt vald, boningen ovanligt gjord. Men så var han också en skapare, en ovanlig människa. Tillkomst och plats kan diskuteras - kanske sökte han kontemplativ ro efter gångna verksamhetsperioder, med blicken riktad mot en fantastisk utsikt över dalen mot
sjön. Han skildrar själv borgens tillkomst och ändamål i dikten ”Sjölanda Borg”:
”Sjölanda borg i min hembygds församling
står i en park som grubblande gamling —
ligger vid sjön som en drömmande mö
Minnena sova i skuggan av parken,
liljor och rosor gå ville i marken;
sensommarlindarna sälla sin snö
………….”
Borgen blev också arbetsplats för hans yrkesutövande som skräddare och skald. Detta blev en märklig yrkesförening. Utkast till dikter blandat med inlärning av latin skrev han ofta på tygbitar eller tapetbitar (eftersom papper var en bristvara). Mången tygtrasa i gärdhemsfolks kläder lär ha haft foder med märkliga texter. Utkast till dikter (när väl papper kom till pass) lär ha funnits i legio, några få bevarade, men de flesta kom att bli huvudgärd i hans kista. Detta enligt hans absoluta krav.
Borgen eller Stenkåken, som han kallade den bland sina nära, blev också hans nattliga boning efter Theresias död 1935. Inte en enda natt tillbringade han i Hagen efter hennes död.
Sönerna (Thorvald f-19 och Bror-Erik f-26) fick klara nätterna själva- i och för sig nog så bra. Varför är höljt i dunkel, men saknaden av hustrun blev väldigt svår. Kanske finns sanningen att hämta i stenar i trädgården Hagen, vid borgen och som gravsten, alla vars spets riktats mot himlen, mot Gud Fader som straffat honom så hårt.
Han fick tidigt ett litterärt intresse, många lånade böcker fick bli hans utbildning när skolan inte räckte till (enbart 3 år i skolan). Genom sitt engagemang i nykterhetsrörelsen IOGT (främst logen Minnet i Sjuntorp) kom han på sin mammas gata. Han fick undervisa i litteratur och naturvetenskap parallellt med sin diktning. Latinet blev till vardagliga uttryck varje gång han pratade botanik. Han behärskade de latinska namnen på alla de växter som fanns i
omgivningarna. Kunskaperna gav honom läraruppdrag i trädgårdsskolor och -kurser och det blev arbete på gårdar i Gärdhem, på Sjölanda pensionat, i Skoftebyn, Björkås i Vargön mfl. I alla dessa trädgårdar har aplar en gång beskurits av denne Ekström, som ömt optimerade trädväxten för framtida rikliga skördar.
Den litterära gåvan utvecklades och lyriken kom tidigt in i hans liv, förebilder var Fröding och Karlfeldt. Som 20 åring lämnade han ett 50-tal samlade dikter till sin syster i Ödsmål (originalet finns bevarat i släkten) med orden ”Vad tycker du? Är detta något för min framtid, eller?”
Tydligen blev hennes svar en sporre för framtida diktning.
Studier av böcker i naturvetenskap, poesi och språk -framför allt latin- skapade en vokabulär och uttrycksförmåga som blev välkänd i bygden. Böcker användes som ”sängslaf” i borgen kombinerat med en björkticka som stöd för en sliten rygg efter allt stenarbete. Kunskap liksom sina dikter delade han gärna med sig av i olika sammanhang. Detta kunde vara middags - eller annat högtidstal i bygden, men också bråkande ungar - berättas det- kunde han ”läxa” upp med att recitera några av sina dikter. Andra har stolt berättat om möten med Ekström i skogen för samtal eller botanisk lektion. Samling eller möte med en kopp kaffe - där ordet var fokus - det var stort för denne enkle och fattige man. Han blev med stigande ålder alltmer noggrann med det svenska språket. När han talade formades orden som på skriftspråk. Ingenting onödigt blev sagt.
Förutom de i Trollhättetidningen uppmärksammade prologerna och i tidningen ständigt återkommande dikter, har Ekström givit ut Trollhättevisor och andra på vers 1909, Visor i vall och hemma 1912 och Från Bygden och borgen 1924.
____________
Med stor respekt till vår farfar tecknas denna levnadsbeskrivning av sonsönerna Johnny och Thord Ekström. Som avslutning lämnas en dikt, som John A`s söner, Thorvald och Bror-Erik, alltid lyftes fram när faderns diktning begärdes.
”Det drager en väg genom vallaremarken
moarnas ljung och madernas starr
och hundraårstallar med mossa på barken
sålla på de sina kottar och barr
Det leder en väg mellan enar och stenar
och lövängens kratt under björkarnas grenar
som fälla sin frukt för en vindkåres darr
Den vägen går hem. Jag har vandrat den ofta
sommar och höstetid, vinter och vår
Jag vet hur de mossiga markerna dofta
jag känner det vintriga villebråds spår.
Den vägen går hem och jag vet hur det
skymmer
då vårkväll står blå eller grådagern rymmer
från höstliga fält och snöiga spår”
_____________________________________
Mycket mer finns att läsa om Ekström och hans verk i Hembygdsföreningens årliga skrift ”Gärdhemsbygden”. Hans uppväxt och släktens gårdar i Gärdhem finns väl beskrivet i släktsagan Jon i Gärdhem ( hans alias i diktningen).
Längre intervju - gjord på tidigt -50-tal - finns att tillgå - datalagrad - hos Hembygdsföreningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Här finns ytterligare text om John Adolf Ekström sammanställd av Maria Lindskog.
John Adolf Ekström
En kulen novembernatt föddes en liten gosse som fick namnet John Adolf, han föddes den 3 november 1877 i Göteborg. Men han skrevs in i Gärdhems födelsebok som John Adolf Ekström.
Vem som är fader till John är det ingen mer än Mathilda som vet, varför fadern fick kalla fötter och försvann från trakten vet bara han. Men han lämnade en ung gravid kvinna som kom att bli ensamstående mor, vilket var en skam i sig. Hon förväntades säkerligen hålla låg profil och hålla sig borta från offentliga platser.
Åren gick och Mathilda träffade en ny man, slussvaktaren Karl Lorentz Ledin från Trollhättan. De vigdes och John Adolf och hans mor Mathilda flyttade till Åkersdal, Trollhättan för att sedan flytta till Åkersberg, Trollhättan.
Här fick de bo i tjänstebostad och hade även fri läkarvård. Vilket var en klassresa för både Mathilda och John.
Det var nu som han fick fyra småsyskon vara av två dog i mycket ung ålder. John hjälpte till med att se efter sina två små halvsyskon.
John var en mycket nyfiken liten pojke som lärde sig att läsa i tidig ålder, Mathilda var mycket noga med att pojken skulle lära sig båda att läsa, skriva och att räkna.
Katastrofen för John kom i september 1890, Mathilda var gravid men något hade gått fel. Den då 13 åriga John skickades ner till slussarna för att hämta sin styvfar Karl, när Karl kom hem såg han allt blod som färgat lakanet rött av blod.
Varken Mathilda eller barnet klarar sig och där står Karl med en 13-årig styvson och två små barn. Mathilda begravdes i all enkelhet den 21 september 1890, Johns mormor Maria hade sett till att det fanns lite förtäring, för något gravöl hade man inte hunnit ordna med.
John beslutar sig för att flytta hem till mormor Maria och morfar August och gick de sista åren i Jönsbergs folkskola. Det blev trångt i stugan för där bor även Johns morbror med familj, men John hade i alla fall ett eget litet krypin på utvinden ovanför köket.
I skolan fanns ett litet bibliotek som egentligen var ett bokskåp med ett par hundra böcker. John hade snart läst igenom de böcker som fanns, allt från religion, natur och romaner. Både mormor Maria och morfar August gillade att John var en sådan ”bokmal”.
Nästa tragedi infaller på hösten 1892, mormor Maria insjuknar och avlider. Planeringen inför mormor Marias gravöl. Morfar August for in till Trollhättan för att införskaffa både öl och brännvin inför gravölet.
Men morfar August insjuknade strax eftre hemkomsten från Trollhättan, han blev allt sämre och på eftermiddagen dagen efter slöt även morfar August ögonen. Nu fick man ändra planerna och försöka se till att de två fick begravas samtidigt.
Här står nu John, modern var borta, morföräldrarna var också borta, en mycket ledsamtid för en 15 årig pojke. Men morbror Anders anser att nu när han var både konfirmerad och fyllda 15 år var det dags att han själv klarade sitt uppehälle.
Men vem skulle han kunna vända sig till, någon som kunde hjälpa honom att få plats någonstans. John vänder sig till sin styvfar Karl Ledin, som inser att ett tungt drängarbete inte var något för den filosofiske John. Han får plats som skräddarlärling hos skräddarmästare Brink. Här bli John kvar i arton år.
John bli inkallad att göra 90 dagars utbildning i Karlskrona. Här bestod hans uppgift mest av att sprätta upp gamla uniformer.
Väl hemkommen från det militära fundera han på om han skulle hitta något eget ställe att bo på. John har sedan han kunnat skriva, skrivit dikter, var detta något han skulle kunna dra nytta av nu. John får kontakt med en förläggare och en del av hans dikter ges ut och han tjänar en slant på sina dikter. Nu hade han tillräckligt med pengar för att kunna skaffa ett eget ställe.
John fick möjlighet att köpa torpstugan Hagen. John fortsatte med att sy lite kläder för att tjäna lite pengar. Han arbetade även extra som vaktmästare på Sjölanda pensionat.
John började flitigt besöka IOGT-lokalen i Sjuntorp, det som lockade där var en ung vacker flicka. Denna flicka var Teresia som han kom att gifta sig med, nu fick han även en ”ny” familj att umgås med. Men det var bråttom med datum för vigsel, Teresia var gravid. De vigdes 29 november 1918 och den först födde kom till världen den 12 maj 1919.
Under kommande sommar började John med ett speciellt bygge, sin diktarborg "Borgen Aftonfrid". Han kom bara hem då Teresia hängde ut sitt förkläde, för att John skulle kunna veta att maten var klar.
Nästa barn kom till världen 1926 även detta i maj och livet flöt på för den lilla familjen. Men inte heller denna lycka skulle bestå. Teresia hade dragit på sig en förkylning som inte ville bli bra och den 11 mars 1935 slöt hon sina ögon sista gången.
John fortsatte att skriva dikter även efter att Teresia lämnat jordelivet. John avlider i slutet på juni 1957 och förs till sista vilan intill sin älskade hustru.
Bibliografi
· Trollhättevisor och andra värs. Trollhättan. 1909.
· Visor i vall och hemma. Göteborg: Åhlén & Åkerlund. 1910.
· Från bygden och "Borgen" : några dikter. Trollhättan. 1924.
Begravda i samma grav:
Ekström, Agda Teresia, f. 14/4 1896, d 11/3 1935
Ekström, John Adolf, f. 3/11 1877, 30/6 1957
Ekström, Karin Cecilia, f. 4/6 1921, d 5/4 1998
Ekström, Thorvald, f. 12/5 1919, d 30/8 2000
Källor:
Tryckta källor och litteratur:
Ulla Ekström, JON I GÄRDHEM en släktsaga i bygden.
Myrholm, Jonas, Han byggde sin egen borg. TTELA 2015-01-19.
Elektroniska källor:
Sveriges dödbok 1860-2017 (version 7.21)
Begravda i Sverige 2
Arkivdigital
Gärdhem (P) C:8 (1872-1895) Bild 31 (AID: v43650.b31, NAD: SE/GLA/13176)
Gärdhem (P) AI:10 (1867-1881) Bild 150 / sid 451 (AID: v43640.b150.s451, NAD: SE/GLA/13176)
Gärdhem (P) C:8 (1872-1895) Bild 227 (AID: v43650.b227, NAD: SE/GLA/13176)
Gärdhem (P) AIIa:4 (1917-1940) Bild 820 / sid 68 (AID: v201029.b820.s68, NAD: SE/GLA/13176)
Trollhättan (P) FI:2 (1886-1894) Bild 30 / sid 51 (AID: v55611.b30.s51, NAD: SE/GLA/13573)
Trollhättan (P) AI:8 (1891-1894) Bild 167 / sid 159 (AID: v55601.b167.s159, NAD: SE/GLA/13573)
Sammanställt av Maria Lindskog