Från Gärdhemsbygden 2017
Eric Smärgel – en levnadsbeskrivning
Av Bo Andersson och Monia Persson
Eric Andersson föddes i en hantverkarfamilj i Vassända-Naglums församling i Trollhättan 1911. Fadern arbetade i NOHABS verkstäder i Trollhättan, som modellsnickare. Han hette Karl Andersson och hustrun Ellen. När Eric var sju år avled mamman i ”spanskan”.
Eric fick då komma till sin mormor Fredrika, Johansson Holm allmänt kallad ”Rika”. Hon bodde i Skinnemo, Velanda och hade som sin försörjning efter makens död att sköta bommarna vid GDG-järnvägen. Eric var stor nog att hjälpa henne med att passa bommarna. Han blev kallad ” Mormoras Eric” av folket i bygden. Som skydd under de långa väntetiderna hade han en liten kur 2 x 2 m med kamin och så tågtiderna förstås. Genom tillfälligheter kunde Eric i början av 60-talet förvärva kuren och låta renovera den. Sedan ställdes den på tomten till mormor Rikas hus i Velanda. Kuren, som Eric tillbringade mycken tid i under barndomen och vilken han värderade mycket högt, finns nu bevarad och har tagits om hand av Gärdhems Hembygdsförening som ställt den nästan på dess ursprungliga plats intill den nya viadukten som byggts över den gamla järnvägsövergången. Som kuriosa kan nämnas, att Erics nyckel till kuren med adresslapp har funnits kvar i familjen under alla år. På lappen kan läsas ”Kuren” skrivet med Erics typiska handstil. Nyckeln med adresslapp har överlämnats till Hembygdsföreningen.
Erics vidare öden kan i korthet beskrivas som så: Han gick till skolan i Skinnemo och Jönsberg. Som yngling arbetade han som dräng hos bönderna i Gärdhem och Tunhem. Han arbetade som bilreparatör åt Svenska Maskin Affären i Trollhättan, tog tidigt körkort och blev lastbilschaufför hos John Granlund i Velanda. 1936 gifte han sig med Berta Jonasson från Halltorp.
Familjen flyttade 1937 till Flo i Skaraborgs län. Berta och Eric tog över bilstation och cykelverkstad och började sälja cyklar, tillverka cykelkärror, kap- och klyvsågar, reparera och sälja traktorer av märket Munktell.
Efter världskriget gick utvecklingen snabbt och den lilla verkstaden vid kyrkan blev för trång. Så Eric köpte en tomt på en bergknalle vid Gålstads vägskäl, där vägen delade sig mot Vänersborg och Trollhättan.
Det nya efternamnet Smärgel togs redan på 50-talet och har sin egen historia. Som nästan alla andra i Flo fick Erik Andersson ett öknamn ”Smörjel”. Eric tänkte ta udden av piken genom att ta namnet som efternamn, men det godkändes inte av myndigheten på grund av den nedsättande klangen. Namnet ändrades då till Smärgel som hela familjen antog som släktnamn.
I början av 80-talet drogs riksvägen söder om berget och kurvan, i allmänt tal kallad ”Smärgels kurva” försvann. Den nya trevägskorsningen som uppstod, kallades i folkmun fortsatt för Smärgels kurva. Efter en rad olyckor i korsningen, byggdes den om till en cirkulationsplats och i samband med detta gavs trafikplatsen det officiella namnet Smärgels kurva