Olof Svensson
Olof Svensson föds på Ekeskogen, Väne Åsaka den 2 mars 1809, son till Sven Olofsson och Anna Larsdotter.
1843 flyttar han och hans hustru Helena Olofsdotter (f. 18/8 1815) in i Björke skola, i Norra Björke.
De få tillsammans tretton barn;
Anna Greta f. 17/9 1837
Christina f. 2/2 1840
Andreas f. 29/1 1843
Anna Maria f. 14/2 1845 d. 24/8 1874
Svante f. 1/4 1847
Olof Gustaf f. 23/2 1849
Johanna Sofia f. 29/6 1851
Inga Lena f. 24/4 1853
Anna Beata f. 3/1 1855 d. 1/12 1875
Erik Johan f. 30/4 1858
Mathilda f. 27/12 1859 d. 22/7 1877
I Väne Åsaka var han roteskolmästare (småskollärare). Någon lärarutbildning hade han inte från början, han genom gick en kortare kurs vid Skara seminarium i slutet på 1840-talet.
Kyrkoherden i Västra Tunhem, Nathanael Wallin, var det som mer eller mindre ”tvingade” honom att skaffa lärarkompetens. Han tog farväl av hustrun och barnen för att på hästskjuts resa den långa vägen till Skara för att själv sätta sig på skolbänken. Efter ett par månaders studier återvände han hem till Björke med ett seminarieintyg. Olof var Kyrkoherden tacksam, senare skulle detta vara ett krav för att kunna bli lärare.
Som lärare skötte sig Olof väl, han var sträng men rättvis och omtyckt av eleverna. Han hade det inte lätt somliga år då det kunde vara upp till 100 elever, på en lärare. Under vintertid fick man elda ordentligt i kaminerna, då det saknades innanfönster. De våta kläderna efter en lång vandring till skolan fick torkas intill kaminen. Skolans utrymme var allt i ett uppehållsrum och avklädningsrum.
Olof, kan man säga var en riktigt ”klockarfar”, som skulle sköta allting. Han upprättade köpekontrakt, skrev brev, upprättade testamenten mm. Hans namnteckning finns på många papper.
Det sägs också att han var en riktig hejare på fiol och var en mycket välkommen gäst på kalas och gästabud. Norra Björke fick av riksdagsmannen Carl Dahlgren ett psalmodikon donerat till församlingen och förmodligen var det Olof som spelade på denna.
Lönen för en lärare på denna tiden var inte så hög, men med avkastningen på skoljorden, som utgjorde ett tunnland var det tillräckligt för att låta tre av sina söner studera till lärare och en utbildade sig till militär och senare järnvägstjänsteman och trafikinspektör. Även tre av döttrarna utbildade sig till lärarinnor.
Olof hade ett bra förhållande till sockenborna och detta kan man se i protokoll, att han var högt värderad.
1872 begär han avsked från tjänsten som han innehaft i 42 år och tackas då av med varma lovord. Det överlämnades även en särskild minnesgåva.
Olof Svensson var både klockare och lärare. Far och son verkade i Björke skola, Olof Svensson och Svante Svensson-Björklund.
Olof avlider den 7/11 1892 eller som det står i tidningen, ”han fått nedlägga vandringsstaven i den höga åldern av 83 år”
Det sänds ett bud till kyrkvaktaren för att begära själaringning, för att detta skulle kunna göra samma dag eller nästkommande dag. Samtidigt som planeringen inför gravölet satte fart och med det allt annat som skulle hinnas med.
När Olofs begravningsdag var inne så samlades man tidigt om morgonen i den högtidsklädda sorgegården, innan man följde den döde på hennes sista färd, skulle emellertid alla gästerna ha mat och dryck.
Han sörjes av barnen, han förs till sista vila bredvid sin hustru den 17/11.
Källor:
Arkivdigital
Väne-Åsaka (P) C:3 (1780-1818) Bild 50 / sid 89
Väne-Åsaka (P) AI:1 (1813-1818) Bild 49 / sid 417
Väne-Åsaka (P) AI:2 (1818-1828) Bild 43 / sid 75
Väne-Åsaka (P) C:4 (1818-1852) Bild 72 / sid 131
Tryckta källor och litteratur
Röster från förr och nu, minnen från Norra Björke – Boman, Ann-Britt
Westgöten 1892-12-10 Edition Veckoupplaga, tryckort Borås
Elektronisk källa
Sveriges dödbok 1860-2017 (version 7.21)
Begravda i Sverige 2
Sammanställt av: Maria Lindskog