Den okände kalkbruksarbetarens grav
Under denna natursten med ett svart borr, vilar en okänd kalkbruksarbetare.
De som en gång såg till att han fick en sten, med inskriptionen ”Han hwilar här”, för dem hade han ett namn.
Vi vet inte när han föddes eller dog, var han ung eller gammal? Lämnade han fru och barn efter sig?
Men med stor sannolikhet arbetade han med det riskabla arbetet som kalkbruksarbetare, vid någon av de grottor och kalkstensugnar som finns utmed Hunneberg.
Under vinterhalvåret sprängde man i schakten, man borrade upp till meter djupa hål som sprängdes ett och ett, de laddades med svartkrut som fördes in med hjälp av en ”kopparstätta”, som var mjukare än järn och därmed minskade risken för gnistbildning. Tändaren var en trästicka som smorts in med krut och försetts med en tre till fem centimeter lång svaveltråd som fungerade som stubin, så man han springa för att ta skydd.
Flera kalkarbetare förlorade händerna eller synen då laddningen gick av i förtid. Några förlorade livet.
Eller var han en av de tre som förlorat livet, då de skulle riva ugnen då den var färdigbränd. Var han kanske den som fick den uppbyggda ”dörren” över sig eller någon av de två som fick en outriven kant över sig inne i ugnen.
Under sommarhalvåret gick man över till att bränna kalken i ugnarna, man hann med tre till fyra bränningar per säsong. Man fyllde dessa ugnar med tändved i bottnen på ugnen och därefter lades det varvvis kalksten och skiffer. När ugnen var fylld satte man igen dörröppningen med en ”stenmur”, med öppning för ett tänd- och draghål längst ner.
Var han någon av dessa arbetare? Det ligger dolt begravet i historien.
Sammanställt av Maria Lindskog