Ericssons familjegrav
Carl Wilhelm Ericson föddes den 28 september 1840 i Åker i Gärdhems socken, son till den rikskände kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericsson och hans hustru Vilhelmina Schwerin.
Fadern köpte herrgårdarna Nygård och Ronnum. Vid Nygård bröt man kalk som fraktades till Vargön där den brändes till cement för b.la slussbygget.
Runt år 1852 är de boende på Nygård och är blir han kvar fram tills efter faderns död, 1870 flyttar han Ronnum i samband med vigsel med Mamsell Ebba Margareta Emilia Nyblaeus som föddes i Lund den 31 december 1851.
Första gången han såg Ebba var under en skridskoåkning vid Nybroviken, deras nästa möte sker då militärsällskapet hade anordnat en stor bal på Brunkebergs Hotell i Stockholm.
Bröllopet gick av stapeln den 4 november 1870 och ceremonin ägde rum hemma hos hans svärföräldrar i deras stora lägenhet i Stockholm. Vigselförrättare var prosten Granström i Clara församling.
Han blev underlöjtnant vid Västgöta regemente 1858, tjänade med utmärkelse i ett zuavregemente i kriget i Mexiko 1863–1864 och råkade under hemfärden ut för rövare, blev döende lämnad på stridsplatsen, men hämtades senare och tillfrisknade.
År 1859 varvade Carl militärlivet med att under en tid arbeta som lantmätarassistent, han var även med vid flera inspektionsresor av järnvägsbyggen med sin fader.
Tillsammans får de 2 döttrar och 2 söner, var av 3 av barnen dör i ung ålder. De begravs här i Tunhem och får var sitt vitt marmorkors.
Enligt en skröna som berättades i bygden skulle den tragiska olycka till barnens död vara att barnen hade slickat på giftiga tapeter i hemmet. Detta är enligt den sentida ättling föga trovärdigt eftersom nämnda tapeter inta fanns på Ronnum, utan på Nygård.
Deras först födda var en flicka som fick namnet Hedvig Wilhelmina född den 11 april 1872 på Rånnum.
Sonen Nils föds den 13 oktober 1873 men sorgligt nog han avlider den 30 oktober 1874, modern befinner sig vid denna tid i Stockholm och därifrån tog hon första tåg som gick. Carl hade då flyttat ut den lille gossens säng på salsverandan utåt trädgården och hade ordnat så nätt och vackert han kunde. Han lät även hämta en fotograf som fotograferade gossen. Kyrkoherde Ljungström hjälpte till att se ut denna vackra gravplats, Carl bar själv kistan till graven och på graven placeras Carls syster Ebbas vita marmorkors. Detta kors blev utbytt mot ett monument när hans fader dog och detta marmorkors togs tillvara av hans moder Vilhelmina.
Den 16 juni 1875 föds andra dottern, Ebba Gustafva, Ebba dog den 25 maj 1876 och modern Ebba var ensam vid hennes dödsbädd. Carl kom först till begravningen och även denna gång bar han kistan till graven och det sattes ett likande kors på hennes grav.
Den 25 april 1878 föds gossen Nils Carl Gustaf men sorgligt nog avled även han i ung ålder, han dog den 8 april 1879 och han bärs till graven av sin fader liksom han burit de två som låg här förut. Det är nu det tredje vita marmorkors placeras på graven.
Familjen flyttar runt på flertalet regementen och till slut hamnar de i Ängelholm. Där avlider Ebba den 30 december 1918 och för till sin sista vila i samma grav som barnen i Tunhem.
10 år senare den 10 oktober 1928 avlider även Carl och förs till sista vilan här i Västra Tunhem, bredvid sin hustru och de tre barnen.
/Sammanställt av Maria Lindskog
