Adolf Henrik Kloo
Adolf Henrik Kloo föddes den 10 februari 1878 i Ryda socken, Skaraborgs län, han var näst äldst i en syskonskara av 8 pojkar och 1 flicka. Det var först i 18- årsåldern som han blev student vid Skara läroverk 1902.
När Adolf började sin tjänst som kyrkoherde här i Västra Tunhem, blev det liv och rörelse i församlingen. Det startades både söndagsskolor och ungdomskretsar och även de vuxna engagerades på ett nytt sätt. Resultatet blev syföreningar, små församlingshem och även Västra Tunhems hembygdsförening startades 1936.
Under hans tid genomgår kyrkan en grundlig renovering, även kartläggning av gamla murar och gravar är till stor del hans förtjänst.
Ett tag hade han bil, men mestadels färdades han på sin cykel. Ofta hade han brått, som den gången polismannen fick stopp på den vilda framfarten i Grästorp. När han får de vem det är som sitter bakomratten, blir han något konfunderad.
-Jo, jag skulle bara säga det, att det är förbjudet att flyga genom Grästorp. Biläggandet blev emellertid för dyrbart, så det blev cykelåkning sommar som vinter.
Näsduken innanför stärkkragen och prästrocken på pakethållaren eller fladdrande efter honom som ett par vingar – det var en vanlig syn på vägarna inom pastoratet.
Han var på sin tid, kyrkans störste folktalare och det både kvantitativt och kvalitativt. En gång höll han en predikan i en timma och 15 minuter, det talar om hur han kunde fängsla en församling med sin predikan. Ingen predikade så mycket som han, det sägs att han predikade mist 350 gånger om året i årtionden. Han reste från översta Norrland till nedersta Skåne och predikade, slutligen fick han namnet ”riksprosten”.
Samtidigt som han aldrig var sen med att hjälpa till där det behövdes, som t.ex. när kyrka restaurerads 1937, då han hjälpte till att flytta på en ansenlig hög av stenar som låg i vägen. Även prästgården stod alltid öppen för den som behövde hjälp, det kunde vara själsligt, ekonomiskt. Adolf kunde även konsten att förena allvar med humor.
Den 4 februari 1972 avlider Adolf, efter att han först förhört sig om att hans vänner och kollegor har det bra. Därefter går han för att mottaga den gode och trogne tjänarens lön hos herren.
Fredagen den 11 februari, dagen efter hans födelsedag, vigdes Adolf Kloos stoft till griftero och bars ut till den grav han 30 år tidigare ordnat för sig och sitt hus.
I samma grav vilar:
Karl Andersson, pastorsdiakon som både var försiktigt och from.
Selma Andersson, pensionerad hushållsföreståndarinna, som kom med bister kritik i det tysta mot sin efterträderskas metoder inom hushållet.
Beda Frii, hushållsföreståndarinna, glad och fullkomligt outtröttlig lät hon saker och ting gå undan.
/Sammanställt av Maria Lindskog