VÄSTRA TUNHEMS KYRKOGÅRDS historia
Kvarter 1, söder om kyrkan är det äldsta området på kyrkogården. Delar av kvarteret togs i bruk redan på 1100-talet. I samband med ombyggnaden av kyrkan på 1400-talet utvidgades kyrkogården en bit österut. 13 ekar planterades i samband med utvidgningen av kyrkogården som gjordes på 1700-talet. 10 år senare planterades ytterligare lövträd på kyrkogården.
Vid sockenstämman 7:e november 1813 beslutades att man skulle frångå den gamla ordningen där varje hemman hade sin bestämde grifteplats på kyrkogården. I stället skulle liken gravsättas i ordning. Gravgrävningen skulle börja i det nordöstra hörnet och sedan gå utmed vallen mot söder. Det är också nu i början av 1800-talet som man börjar intressera sig för hur det ser ut innanför kyrkogården. Kyrkogården skulle röjas, stenar som kom upp vid gravöppningen skulle fraktas bort och inte lämnas liggande på kyrkogården.
Höskörden innanför kyrkogårdsmuren tillhörde av tradition klockaren som då släppte ut sina kreatur på bete innanför kyrkogårdsmuren. Detta förbjöds honom 1809. Förbudet upprepades i ett flertal protokoll från olika år. I protokollen påpekades också att lösspringande svin inte fick släppas in på kyrkogården.
I mitten av 1800-talet börjar försäljningen av gravplatser på evärdlig tid. De som ville sätta upp ett monument på sin köpta gravplats fick för detta betala en avgift till kyrkan. Enda undantaget var låga träkors utan namn och initial som fick sättas upp gratis. De som ville sätta upp ett monument fick också hämta godkännande hos klockaren eller kyrkvärdarna.
Majoriteten begravdes utan sten på sin grav. På fotografier så sent som 1950-talet ser man de karaktäristiska gravkullarna med vintergröna.På 1860-talet utvidgades kyrkogården åt norr till gränsen mellan nuvarande kvarter 3, 4 och 5,6. Kring det nya kvarteret lades en kyrkogårdsmur och området gjordes i ordning med trädplantering och utlagda gångar.
I slutet av 1800-talet kommer den första föreskriften för minnesvårdars uppsättande, då beslutas också att alla gravvårdar fick sättas upp avgiftsfritt. Men man var som tidigare tvungen att få stenen godkänd innan den restes på gravplatsen.
Under 1920-30 talet utvidgades kyrkogården två gånger norrut. Vid den första ut vidgningen tillkom nuvarande kvarter 5, 6. Arkitekt Erik Friberg från Göteborg anlitades för att utforma den nya kyrkogården. Han lämnade också ett förslag till gravplatsföreskrifter för kyrkogården där de första stegen mot likriktning av gravvårdarna togs. Mellan kvarter 5 och 6 anlades en ceremoniplats med rest träkors, altare och katafalk.
Arkitekt Adolf Niklasson i Skara anlitades i slutet av 1930-talet för att utforma nuvarande kvarter 7, 8 och 9. Då uppfördes också ett bisättningsrum under ceremoniplatsen. De nya gravkvarteren som togs i bruk anslöt väl till det gamla området.
Det nyanlagda kvarteret omgärdades som de gamla med en kallmur och utefter muren planterades träd. Gångnätet lades ut utmed kvarterets gränser så att stora sammanhängande gräsytor bildades innanför.
Kring 1950-talet gjordes två nya utvidgningar av kyrkogården. Först utvidgades kyrkogården åt söder med ett område på andra sidan uppfartsvägen, nuvarande kvarter 11 och 12. Några år senare utvidgades kyrkogården österut då området mellan landsvägen och de gamla gravkvarteren togs i bruk. Detta område användes enbart som ett urngravfält. Båda områdena utformades av stadsträdgårdsmästare A. Hermansson i Trollhättan.
1976 köptes ytterligare ett område i söder om kyrkogården,
1983 anlades en minneslund där.
Den nya askgravplatsen, kvarter 15 stod färdig hösten 2005. Kvarteret består av ett stenröse med tre mjukt formade och planterade öar. Öarna utgöres av en lätt förhöjd gemensam planteringsyta inramad av naturstenar som kommer att fungera som en gravsten med en namnplatta på.
Våren 2020 var det nya kvarteret med askgravar klart. Kvarteret innehåller 360 gravplatser med plats för 4 påsar alternativt 2 urnor i varje grav. Varje grav består av en platta som man sätter en bronsskylt på allteftersom graven nyttjas. Kvarteret som betår av ett antal rundlar med bl. a ett stort stenklot blev väldigt uppskattat när det anlades i egen regi.
Källa: Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering 1994
Västra Tunhems kyrkliga samfällighet
Älvsborgs Länsmuseum
.jpg?DoProcessing=&w=800)