Erik Dahlberg föddes som Erik Jönsson i Stockholm den 10 oktober 1625
och dog i Stockholm den 16 januari 1703, gravsatt i Turinge kyrka. Namnet Dahlberg fick han när han adlades 1660.
Erik blev föräldralös redan som tioåring. Hans hustru Maria Elenora Drakenhielm avled efter bara 14 års äktenskap och endast två av åtta barn överlevde honom.
Erik Dahlberg hade många strängar på sin lyra. Förutom att han var greve
så var han militär, arkitekt, ämbetsman, krigsråd, landshövding, fältmarskalk, general och guvernör. Runt om i Sverige finns det än idag byggnader, anläggningar och konstverk som bär arkitekten och tecknaren Erik Dahlbergs signum.
Han ägde Ströpsta säteri när han kom på idén att rita och bygga ett gravkor till Turinge kyrka och 1696 kom bygget igång. Troligtvis var kapellet färdigställt 1699. När Erik dog 1703 begravdes han i gravkammaren och då iordningställdes den inre dekorationen av det Dahlbergska gravkoret. Koret är ett av barockens mer framträdande monument i Sverige.
Inne i kyrkan finns många sevärdheter som knyter an till Erik Dahlberg. På långhusets södra vägg finns ett ståtligt porträtt av Erik och på samma vägg hänger även hans rikt skulpterade huvudbaner, ett av de största och ståtligaste begravningsvapen som bevarats i vårt land. På långhusets norra vägg hänger begravningsvapen över hans tre söner Erik, Wilhelm och Carl Gustaf.
I själva koret finns två sandstensskulpturer vid altaret: på vänster sida ”Tron” och på höger sida ”Hoppet”. Dessa inköptes på 1680-talet av Dahlberg. Bakom altaret finns glasmålningen ”Den heliga staden”, där motivet är hämtat ur Erik Dahlbergs liv. Han försökte åka till Jerusalem tre gånger, men kom aldrig dit. Taket är rikt ornamenterat med sevärda stuckaturer. De två begravningsfanor som hänger i koret är från Dahlbergs begravningståg, likaså de höga ljus som står på varsin sida om altaret.
Erik Dahlberg skänkte storklockan till Turinge kyrkas torn 1696. En vinkanna med hans initialer och vapen på skänktes till kyrkan under 1690-talet.