Vi befinner oss ungefär i mitten av den långa, liturgiskt gröna, trefaldighetstiden. Den period under kyrkoåret som handlar om andlig växt och det mänskliga livet. Många teman och texter kretsar kring hur vi människor ska göra för att kunna leva tillsammans. Särskilt under trefaldighetstiden blir, kristna förhållningssätt och kristen praktik tydlig(a).
Ibland är texterna att predika över komplicerade och undflyende. Täckta av historiskt damm som behöver borstas bort innan deras betydelse och mening – i vår tid – blir tydlig och relevant. Ibland är texterna dolda bakom perspektiv och sammanhang som behöver avkodas för att bli begripliga. Och ibland, som idag, är texterna raka och tydliga och predikar sig själva. Det finns inget tidsglapp mellan när de skrevs och att jag står här och talar om dem i dag. Betydelsen har samma tyngd, då som nu.
Strofen ur Matteusevangeliet kallas för ”den gyllene regeln”: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Hela Jesus lära går att sammanfatta med de orden.
Om någon frågar dig vad den kristna tron handlar om kan du ge den strofen till svar: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Nu var det inte så att Jesus uppfann ”den gyllene regeln”, den fanns redan i den judiska traditionen och var mycket gammal, redan på Jesu tid.
I judendomen uttrycks ”den gyllene regeln” i negativ form, som ett förbud. Den berättar hur vi inte ska göra.
I Tobits bok (4:15), i GT, står den utskriven:
Vad du själv icke vill att man skall göra dig,
det må du ej heller göra någon annan.
Jesus tar bort den negativa formen och omvandlar regeln till en positiv uppmaning; att göra gott, i stället för ett förbud mot att inte göra ont.
I uppmaningen ”att göra gott” finns också en riktning;
att tänka på vad andra människor behöver och kanske vill ha.
Imperativet, det skall ni också göra för dem, gör riktningen ännu tydligare; det är vår skyldighet att göra vad vi kan för att tillgodose andra människors behov.
När Jesus säger: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem, så tvingar han oss att handla. Inte bara att undvika orätten, utan att göra det rätta. Det är en kristen livshållning:
Att göra vad vi kan för andra människor.
Om vi låter ”den gyllene regeln” vara den sammanfattande rubriken för den kristna läran. Då passar texten från Romarbrevet så fint in som en fördjupande kommentar:
Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa.
Var inte självkloka.
Löna inte ont med ont.
Tänk på vad som är riktigt för alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.
Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.
Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud.
Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Det är en instruktion om hur vi ska göra/vara/bete oss för att kunna leva tillsammans. Visa hänsyn, omtänksamhet och respekt, mot alla. Även mot dem som är emot mig. Även mot de som hindrar min egen framgång och lycka. Vi ska inte väja för vår fiende. Även vår fiende är en människa som hungrar och törstar. Du och jag, spelar en viktig – om än liten roll – i det stora sammanhanget mänskligheten. Det spelar roll – i det stora hela – hur just du eller jag är i relation till andra människor.
Om vi vill leva i en värld som präglas mer av fred och sammanhållning, än av krig/konflikt och splittring. Det är inte upp till andra, utan först och främst upp till mig att vara en medmänniska.
Och, lämna dömandet av andra åt Gud. Vad vet vi om andra människor och varför de gör som de gör. Saker är ofta inte vad de ser ut att vara, men Gud vet och Gud tar hand om det.
Medmänniskan är inte perfekt god och självuppoffrande. Det handlar inte om det, det handlar inte om att vara perfekt.
Nej, medmänniskan har den goda viljan och hon försöker. Medmänniskan tror på att våra förmågor att göra gott är större än de att göra ont. Och medmänniskan har den – kanhända naiva – övertygelsen, att kärleken och ljuset är starkare än hatet och mörkret.
Medmänniskan är du. Medmänniskan är jag. Medmänniskan – det är vi.
Jag avslutar med att läsa först texten från Romarbrevet och därefter ”den gyllene regeln”.
Lyssna noga. Lyssna till orden. Våga smaka på dem. Hur talar de till dig idag? Kan du känna att du är – och hur du är – viktig om än så liten i det stora och vackra ordet medmänniskan.
ROMARBREVET 12:16-21
Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont.
Tänk på vad som är riktigt för alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
MATTEUSEVANGELIET 7:12
Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”