Carl Gustaf Lindstam var under de oroliga åren kring storstrejken 1909 ordförande för Uddevalla arbetarekommun. Han var förstamaj-talare i Uddevalla flera gånger, bland annat storstrejks-året 1909. Han talade då om behovet av 8 timmars arbetstid, en fullt genomförd allmän rösträtt, ålderspension och förstärkt nykterhet. Det här var just reformer som snart också skulle komma att bli förverkligade i Sverige genom dåtidens samarbete mellan liberaler och socialdemokrater. 1915 tog Lindstam steget upp på riksnivå när han valdes till riksdagsman i den andra kammaren.
Lindstam kom även att utreda Österängens Försörjningsinrättning, en av många liknande inrättningar i Sverige. Utredningen kom med svidande kritik, främst av den brutala och undermåliga psykvård som här förekom. Snart skulle försörjningsinrättningarna komma att ersättas av ålderdomshem. Lindstam var en av socialdemokratins mest lovande i den yngre generationen, kanske hade han blivit minister en dag men tyvärr så kom verkligheten emellan. Han dog hastigt hösten 1916 av en akut invärtes inflammation i gallsystemet, endast 36 år gammal och en lovande politikerkarriär avbröts i förtid.