– Stannar och pratar gör jag gärna, men sätter mig ner gör jag inte, då tappar jag farten, säger Lena halvt på skämt och halvt på allvar.
Det är svårt att tro att det är en nybliven 70-åring som står för det höga tempot. Men kanske är det hennes lekfullhet och kontakten med barnen som håller henne ung. För barnen har löpt som en röd tråd genom Lenas arbetsliv. 1969 fick hon som 17-åring frågan om hon kunde hjälpa till i kyrkans barntimmar i Ytterby. Sedan dess har hon mött 1000-tals barn och ungdomar i nästan tre generationer inom kyrkans barnverksamhet. Men tiden i Ytterby blev ganska kort, snart bar det av söderut för den unga Lena.
– I Ytterby arbetade jag egentligen som barnflicka för prästen och hans familj. När han fick en ny tjänst som kyrkoherde i Fjärås så följde jag med dit.
I Fjärås fortsatte Lena arbeta i kyrkans barngrupper. På den tiden hade de över 250 barn i grupperna, nästan vartannat barn var med i kyrkans verksamhet. Något som förändrats gradvis sedan dess. I prästgården i Fjärås, där Lena arbetade och bodde, fanns även pastorsexpeditionen. Och där träffade hon sin blivande man, prästen Anders.
1991 gick flyttlasset tillbaka till Bohuslän när Anders fick en ny tjänst i Uddevalla. Yngsta dottern var då bara 4 månader, så det första året tillbringade Lena hemma med sin egna barn. Men snart fick hon återigen frågan om hon kunde hjälpa till i barnverksamheten, nu i Lane-Ryr där familjen bosatt sig. Sagt och gjort, Lena tog hand om barntimmar, miniorer och juniorer. 1998 fick hon en tjänst i Uddevalla församling, och där är hon kvar än, trots att hon passerat pensionsåldern för länge sen. Men lusten finns kvar.
– När barnen skrattar och har skoj, och säger att de inte vill gå hem, det är en stor del av min drivkraft.
Idag har Lena fyra barngrupper varje vecka: babyrytmik, sång och rytmik 0-5 år, miniorer och juniorer. De yngre barnen leker och sjunger. De äldre pysslar och fikar. Och trots att världen förändrats så gillar barnen att göra ungefär samma saker nu som för 50 år sedan.
En annan inspirationskälla genom åren har varit musiken.
– Vi hade mycket musik hemma, alla mina syskon spelade instrument, och jag har sjungit i kör i hela mitt liv, berättar Lena. Och musiken är även en naturlig del i hennes arbete med barnen.
– På sångstunderna och babyrytmiken så får barnen verkligen vara delaktiga. De har egna rytminstrument och rörelser, vi är uppe och springer, hoppar och far, säger Lena och visar med armarna.
Det är lätt att bli andfådd när Lena berättar om hur mycket hon har på gång. Det går snabbt, det är välorganiserat och det blir resultat. Och då har vi inte ens kommit in på hennes andra stora passion: matlagning och bakning. Men det får vi ta en annan gång för det är bokstavligt talat ett kapitel för sig.
Den som mött 1000-tals barn och har 50 års erfarenhet vet antagligen ett och annat om vad som gör en bra barnverksamhet. Och innan Lena skyndar vidare kommer svaret, kort och koncist:
– Vi måste ha med Jesus, annars är det ingen mening, säger Lena med eftertryck.
Och till den som känner sig skeptiskt inför det har hon en enkel uppmaning:
– Kom och se, det kanske inte är så farligt som du tror.
Text och bild: Simeon Olander