Invid den östra kyrkogårdsmuren ser vi två gravstenar sida vid sida, mor och son. På den vänstra läser vi med kisande blick på den av tiden utnötta texten att här vilar Agnes Marion Hemberg, född Thorburn. Hon var född i en stor barnaskara uppe på Kasens herrgård. Bara 21 år gammal gifter hon sig med den sexton år äldre Johan Hemberg. En bondson ifrån Mariestadstrakten som studerat till präst, och vars första tjänst var på Gustafsbergs barnhus strax utanför Uddevalla. Här förskrev statuten att läraren måste vara prästvigd. Den sa också att han skulle vara ogift, så efter bröllopet gick resan ut i Europa där Johan fick en tjänst som kyrkoherde i Svenska kyrkan i Paris.
Kyrkan låg vid denna tid i konstnärskvarteren i Monmartre och var en central mötesplats för den svenska konstnärskolonin. Vi talar nu om den epok som brukar kallas la belle epoque, när impressionismen var konststilen på modet. Men vintern 1889-1890 blev hård, Agnes var gravid samtidigt som Europa drabbades av en pandemi som gick under namnet Ryska snuvan. I Paris trångbodda fattigkvarter härjade sjukdomen värre än på många andra håll. Den 1 mars, när vintern precis började ta slut så födde Agnes en son. Men utmattad och försvagad så överlevde modern inte förlossningen utan dog samtidigt som sonen William utstötte sina första skrik.
Maken blev kvar i Paris några år innan han lämnade över uppdraget till en än mer känd svensk prästman nämligen Nathan Söderblom. Han gifte om sig och kom senare att vara kyrkoherde och kontraktsprost i Skövde, sonen William kom att göra en framgångsrik karriär som jurist och direktör för ett försäkringsbolag, hela tiden bosatt i Stockholm. Men efter sin död 1977, 87 år gammal, så återfanns det i hans vilja att få bli återförenad med sin mor i graven i Uddevalla.
Text: Christian Persson