Lyssna

Den egna reflektionen står i centrum, det är därför vi inte ger varandra råd

Erika är samordnare för Livsstegen i Ulricehamn

Erika Erlén, diakon, berättar

Att starta upp Livsstegen i Ulricehamns pastorat har varit en önskan sen jag började här i januari 2020 och jag känner en glädje och förväntan inför att vi nu kan erbjuda detta. Vi var några medarbetare som gick ledarutbildning för Livsstegen året 2017 i Falköpings pastorat där jag tidigare var diakon. De har nu under åren byggt upp ett gott arbete med Livsstegsgrupper och även det som kallas för Livsstegsmässa. Vi passar självklart på att ta in deras erfarenheter och upplägg att nå ut. 

Att Livsstegsarbetet började komma i gång är tack vare Hans Löfdahl och jag som själva bär på en tro, att när tiden är inne, så kommer det visa sig på något sätt. När jag fick kontakt med Hans och han delade sina tankar så var det ett tydligt tecken på att det nu var dags att börja förbereda arbetet med Livsstegen. 

Vi är i dagsläget 6 Livsstegsledare i pastoratet som kommer hjälpas åt att leda grupperna och vi är alltid två i varje grupp. Det kommer mer information och reportage längre fram men redan nu finns all information på vår hemsida för den som vill veta mer och vill göra en intresseanmälan. 

 ”Den egna självreflektionen står i centrum, det är därför vi inte ger varandra råd”.

Det finns fem förhållningsregler som gruppen läser upp vid varje träff. Den ena regeln är att vi inte ger varandra råd och det kan kännas ovant till en början att inte få komma med råd eller kommentera det någon säger. Svaret på det är att metoden bygger på att det inte är tillåtet att försöka förändra någon annan än sig själv. Fokus ska vara på den egna självreflektionen. Förhållningsreglerna är grunden för att kunna skapa trygghet och tillit i en grupp så att vi vågar möta och sätta ord på hur våra liv faktiskt ser ut. Att tala ärligt om det väsentliga och det som berör oss och påverkar våra liv, för det är bara jag som vet hur jag har det och vad jag känner. Det fina är att vi har igenkänning i varandra och i våra känslor och detta ger kraft och stöd till varandra; - ”Jag inte är ensam att känna så här”. Däremot är det vi som äger vår egen berättelse och det är viktigt att det får vara så. Även om vi känner igen oss i att ha varit med om liknande händelser i våra liv så är det bara du själv som vet exakt hur just du upplevde det.

Erika håller även kurser i ”Programmet för sorgbearbetning” och även här finns igenkänning från delar av 12 stegsmetoden. I grupper eller program som använder sig av delar av denna metod och förhållningsregler så hon en tydlig kraft när det kommer till att få hjälp att nå en varaktig livsförändring.                  

 

Några vanliga tankar och frågor om Livsstegen

 

Hur fungerar det?

Varje Livsstegsgrupp består av max åtta deltagare som träffas vid tolv tillfällen tillsammans med två handledare under 1, 5 timma. Var och en i gruppen bearbetar en specifik utmaning eller längtan i sitt eget liv utifrån tolv existentiella teman (steg).
I gruppen lyssnar man till varandra utan att kommentera eller ge varandra råd. Alla som vill får komma till tals och vad som sägs i gruppen stannar inom gruppen.

 

Vad gör jag om jag är intresserad men ändå lite osäker om det är något för mig?

Du som vill delta i en Livsstegen grupp kallas först till ett obligatoriskt, personligt introduktionsmöte. Här får du svar på alla dina frågor och funderingar och då även tydligare om detta är något som passar just dig. Beroende på hur vi har det och hur vi mår i våra liv så kan det ibland vara så att det behövs annat stöd för tillfället. 

Hur mycket måste jag berätta för de andra i gruppen?

Du berättar bara det du känner dig bekväm med. Under resans gång blir det oftast lättare att dela och det är viktigt att komma ihåg att ju sannare vi är mot oss själva desto mer kommer vi lära känns oss själva. Det infinner sig oftast en känsla av befrielse när du, kanske för första gången, får sätta ord på det du burit på länge.

Måste man vara troende för att delta i en grupp?
– Nej, en Gudstro behövs inte för att delta. Bara en vilja att möta det som kommer fram i den egna berättelsen.