En gudstjänst kan se ut på flera olika sätt. Här finns beskrivningar av de vanligaste, vad de liturgiska färgerna betyder och vad prästens kläder heter.
Gudstjänster med en rubrik som innehåller ordet mässa betyder att det firas nattvard. Annars är det en gudstjänst utan nattvard. Varje gudstjänst har en grundstruktur som består av Samling, Ordet, (Måltiden) och Sändningen.
I högmässan firas nattvarden. Vi lyssnar till bibeltexter och predikan som har med söndagens tema att göra. Predikan berättar om vad bibeltexterna säger oss här i vår tid. En hjälp att tolka texterna om man så vill. Vi psalmer och ber för andra och oss själva.
Mässa är en gudstjänst med nattvard men som har färre moment än vad högmässan har. Det är vanligt att den formen används på vardagar som exempelvis morgon- eller kvällsmässa. Den kan också firas som temamässa där ett särskilt tema kan gestaltas i sånger och texter.
Gudstjänsten kan i sin utformning påminna om högmässan, dock utan nattvard. Den kan också ha en form med färre fasta moment och med särskilt inriktning såsom gudstjänst för stora och små /familjegudstjänster eller med utgångspunkt från ett särskilt tema.
På en musikgudstjänst är musiken i fokus. Den kan innehålla solister, körer, större körverk eller gemensam psalmsång. De kan också innehålla några ord som knyter an till temat i musiken eller söndagens tema, samt någon bön.
Friluftsgudstjänster firas som en vanlig gudstjänst fast utomhus.
Ceremoniella gudstjänster är dop-, konfirmations och vigsel- och begravningsgudstjänster. Det som karaktäriserar dessa gudstjänster är att de anknyter till särskilda händelser i människors liv. I dessa gudstjänster ingår också psalmer, bibelläsningar, predikan och förbön.
Vard betyder måltid. Nattvarden påminner oss om den sista kvälls-måltid Jesus åt med sina lärjungar innan han dog. Sedan dess har den kristna kyrkan firat mässa som är gudstjänst med nattvard.
När Jesus åt med sina lärjungar jämförde han brödet och vinet med sig själv. I nattvarden får vi del av Jesu liv. Vi tror att Jesus var Guds son och att han lovade att vara med oss. Gud är närvarande när vi firar nattvard också nu. Det är ett mysterium, men vi kan ändå ta emot det. Därför kallar vi nattvarden en helig handling. Ett annat ord för det är sakrament.
Vi tar emot brödet, ett slags kex som också kallas oblat, och doppar det i bägaren med vin eller dricker en liten klunk. Brödet är glutenfritt och vinet alkoholfritt i Umeås kyrkor. Om du inte vill ta emot bröd och vin kan du ändå gå fram och få välsignelsen.
Alla är välkomna att ta emot nattvard, oavsett ålder. Om du är barn, ta med dig en vuxen.
Välkommen till mässa!
Foto: Christer Brosché
Det sammanfattande begreppet för det som händer i gudstjänsten är liturgi (tjänst inför Gud). Gudstjänstens liturgi innehåller en mängd symbolik i ord och handlingar.
Formen för gudstjänsten har haft liknande drag genom hela den kristna kyrkans historia. Liturgin handlar om växelspelet mellan Gud och människa. Människan utrycker sig inför Gud, men Gud uttrycker sig också inför människan, genom bibelns texter, predikan, psalmer, böner, och i nattvarden. Många av orden som benämner olika saker i gudstjänsten kommer från latinet eller grekiskan.
Kyrkorummet och prästens kläder har färger som visar kyrkoårets budskap vid olika tider:
Vitt står för glädje, seger, ljus, renhet och helighet. Färgen används på Kristusdagar, Juldagen, Påskdagen, Tacksägelsedagen och på Alla Helgons dag. Den används också vid dop, konfirmation, vigsel och begravning.
Svart står för sorgen, tomrummet och mörkret. Den används på Långfredagen och vid begravningar.
Blått och violett är himlens och havets färg men också det överjordiska, gudomliga, eftertankens och rannsakans färg. Färgerna används under bot- och fastetider som under advent och fastan.
Rött är eldens, blodets, martyrernas och kärlekens färg. Det är också Guds färg som symbol för Guds kärlek. Färgen används vid Pingst, reformationsdagen och på martyrdagar och apostladagar.
Grönt är det växande livets färg, vårens och hoppets färg. Den används under trefaldighetstiden och då ingen annan färg är föreskriven.
Foto: Lars Segerstedt
Präster och diakoner bär ofta en särskild skjorta, med en krage med ett vitt ”frimärke”. Under gudstjänst eller mässa bär de också några andra speciella plagg, så kallade mässkläder. Prästens frimärksskjorta är vit, grå, blå eller svart. Diakonens är grön och biskopens lila.
Diakonen bär också ett särskilt emblem som halsband eller brosch. Det är en cirkel, med ett kors centrerat över cirkeln. I korsets mitt finns en duva med en kvist i näbben. Varje del i emblemet har en särskild betydelse:
Halsbandet kan användas tillsammans med den gröna skjortan eller till vanliga civila kläder.
Mässkläderna har latinska namn och har använts i kyrkan i flera århundraden.
Tanken med dem är att prästen och diakonen tar på sig en annan roll när de tjänstgör i gudstjänsten. Istället för att fokus ligger på personen, blir rollen som Guds tjänare tydligare.
Röcklin är den hellånga vita dräkt utan skärp som bärs av präst och diakon i gudstjänsten.
Alba är en hellång vit dräkt (alba betyder vit) som bärs med skärp av präst, diakon, och biskop.
Cingulum är det skärp präst, diakon och biskop bär tillsammans med alban.
Stolan är ett brett textilband som prästen bär över alban eller röcklinet. Bandet bärs av både präst, diakon och biskop på olika sätt. Prästen har det korsat över bröstet, diakonen bär det diagonalt från axeln över bröstet och biskopen bär stolans band hängande rakt ner från nacken. Stolan symboliserar oket som Jesus talar om i Matteusevangeliet 11:29-30. Ett ok läggs över axlarna som hjälp för att bära tunga saker.
Mässhake används av prästen vid nattvard och är utformad som ett stort tygstycke med öppning som träs över huvudet. Den finns i kyrkoårets färger och är ofta vävd eller broderad och ibland utsmyckad med symboler som är knutna till kyrkoårets tema.
Altaret kläs i många kyrkor av flera olika textilier. Under medeltiden kom seden att täcka altaret med tre vita dukar, en undre enklare duk, ett mellanlager och så en finare duk överst. Den översta duken har ibland mycket fina broderier eller spetsar som ibland är gjorda av medlemmar i församlingen. Dukarna som finns på altaret har symboliskt tolkats som Jesus svepning.
Altardukar kan vara en eller flera, ofta linnedukar.
Altarbrun är en textilbård som täcker den övre delen av altaret. Ordet brun har samma ursprung som bryn i t.ex skogsbryn, ögonbryn och betyder kant. Altarbrun används i kyrkoårets liturgiska färger.
Antependium är den textil i kyrkoårets färg som täcker framsidan, ibland också kortsidorna, av altaret.
Palla är en kvadratisk linneklädd pappskiva som används som lock över kalken.
Kalkkläde/kalkduk (velum) är ett tygstycke som vilar på pallan, över nattvardsservisen före nattvarden dukas upp. Har ofta samma tyg/färg som övriga textilier i kyrkorummet och bör vara så stor att den når ner till altarskivan.
Corporale är en duk av linne som nattvarden dukas upp på på altaret.
Bursa är ett fodral, som en tygklädd pärm, där corporalet ligger före nattvarden dukas upp på altaret. Tyget på bursan är ofta samma som kalkklädet, mässhaken och antependiet och färgen följer ofta kyrkoårets färger.
Kalk är bägaren som används för vinet vid nattvarden antingen att dricka ur eller doppa brödet i.
Torkduk (purificatorium) är en vit linneservett som används för att torka av kanten på kalken vid nattvarden.
Patén är ett fat för brödet i nattvarden.
Oblat är det tunna vita ojästa brödet som används vid nattvarden. Oblaten påminner om brödet som inte hann jäsa när Israels folk skulle fly från Egypten.
Mitt i det som är livets glädjeämnen och sorger, förtvivlan och hopp samlas vi till gudstjänst.
Det pågår verksamhet varje dag året runt i våra kyrkor och mötesplatser. Klicka på namnen nedan för att läsa mer om vad som är på gång, vem som jobbar där och mer om byggnaderna.