Kikki Högdahl har nyligen återvänt till Umeå och Ersboda efter många år i Stockholm. Hon minns med glädje engagemanget och det stora antalet aktiva i kyrkan de första åren efter att Ersbodakyrkan öppnat 1982. Även om det är roligt att titta bakåt konstaterar Kikki att det inte kommer att bli som förr. Frågan är hur det kan bli i stället.
– Vi kliade oss i huvudet och hittade på arbetsnamnet Ersboda 2.3. Vad är angeläget för människorna på Ersboda nu 2023? säger hon.
För att ta reda på det kommer Kikki tillsammans med bland andra sin diakonkollega Elin Broadhall att försöka prata med så många Ersbodabor, föreningar och organisationer som möjligt som möjligt under året. De kommer att ställa frågor om vad människor längtar efter, drömmer om och vad som ger hopp. Tanken är att prata med folk i vardagen vid busshållplatser, gångstråk och lekparker. Kanske till och med hälsa på hemma hos någon.
Syftet är inte att få förslag på massa ny verksamhet, utan i stället inbjuda Ersbodaborna att vara delaktiga. Ersbodakyrkan har en inbjudande församlingsgemenskap, personal och en öppenhet för andlighet i många former.
– Vi vill lyssna och hitta sätt där fler kan hjälpas åt och bidra tillsammans, säger Elin Broadhall.
– Gemenskap har en läkande kraft. I stället för att tala om ensamhet kan vi vara med och skapa en sund gemenskap där vi kan läka tillsammans, säger Kikki Högdahl.
Den som kan även dela sina tankar på Ersbodakyrkans webbplats.
Ulrika Ljungblahd
 webb.jpg?doprocessing=1&w=384&c=95&ci=0,0,1500,1500)