Varför vill du inte prata om klimatkris?
– Det blir för abstrakt och avlägset, något som FN och klimattoppmöten ska lösa. Människor är etiska varelser, men vi relaterar bäst till andra när vi har ett ansikte framför oss. ”Klimatkris” slår inte an våra etiska impulser, vi behöver komma ner på en lokal mellanmänsklig nivå.
Vad kan vi då göra?
– Kyrkans DNA är små gemenskaper. Historien visar att det har stor potential och kan få global spridning. Kyrkan ska förstås också ta ansvar på samhällsnivå och exempelvis steppa upp när det gäller krisberedskap.
Vilket tips ger du den som känner klimatångest och vill ställa om?
– Fokusera på det som är glädjefyllt, kreativt och hoppfullt! Människan är skapad till medskapare. Vi mår bra av att vara kreativa, att skapa, laga saker och odla. Vår viktigaste mentala omställning är att bli mer producenter än konsumenter. Och gärna tillsammans med andra. Omställning handlar inte om ”fy” och ”låt bli”. Den sanna berättelsen är att en omställning blir bättre på alla sätt - psykisk och fysisk hälsa, vår tidsanvändning och gemenskaper.
Text: Ulrika Ljungblahd