(Ur Spira nr 4 2023)
När David Kroik var 19 år började han läsa samiska och återtog därmed något familjen förlorat. I dag använder han språket när han undervisar blivande lärare, men också hemma med sina barn. När han bodde i Borgafjäll läste han jul-
evangeliet på samiska i julottan i kapellet, en tradition han upprepat i Umeå stads kyrka.
– Det ger mig en annan upplevelse att läsa julevangeliet på samiska, även om det rent innehållsmässig inte är mycket som skiljer sig.
Ord i texten som saknar samisk motsvarighet har lånats in från svenskan, som stall och krubba. Men ordet herde har en parallell – ryöjnesjæjja – som ungefär betyder renskötare.
Den allra första samiska bibelöversättningen gavs ut 1811 på något som kallades sydlapska bokspråket, ett hopkok av samiska varieteter, som inte talades av någon men förstods av många.
– Jag har hört att man hittat sådana biblar fulla med anteckningar, så de verkar ha lästs och använts.
Förutom en översättning till lulesamiska 1903 dröjde det fram till millennieskiftet innan nyare bibelöversättningar dök upp. David var delaktig i korrläsningen av den sydsamiska översättningen av delar av Bibeln som gavs ut för fem år sedan. Nästa år ska en översättning av hela Nya testamentet till sydsamiska vara klar. David menar att det är viktigt att Bibeln finns tillgänglig på samiska. Han säger att även om den svenska översättningen förmedlar innehållet och ”får jobbet gjort” berör den samiska texten honom mer.
– Den kan röra vid andra känslonivåer, eftersom samiskan är ett språk som ligger mig närmare om hjärtat. För många som talar båda språken är samiskan ett mer nära och intimt språk än svenskan, säger David Kroik.
Text: Helena Andersson Holmqvist