(Ur Spira nr 3 2022)
I sitt sommarprat ”Männen i mitt liv” från Sveriges radio 2011 delar komikern, skådespelaren och författaren Olof Wretling med sig av när hans pappa dör i cancer 1996. Olof är då 19 år. ”Mitt framför mina ögon brakar tallskogen, friska tallar går av på mitten och störtar mot marken i ett djävulskt dån… sorgen åker runt i min kropp, men hittar inte ut.” Han kan inte gråta, i stället byggs en inre oro upp och efter ett par år kommer den första panikångestattacken. Olof söker hjälp hos läkare för sitt rusande hjärta och får en oväntad ordination – att skriva ett brev till sin döda pappa. När Olof senare läser brevet högt kommer tårarna.
– Om man inte sätter rätt etikett på sorgen kommer den upp som något annat. Jag utvecklade en stark oro och ångest, men förstod inte att det hade med sorgen att göra. Det var häftigt – ju mer jag grät, desto bättre mådde jag,
berättar Olof i telefonen på hemväg från en föreläsningsturné. Han är tacksam mot läkare Kerstin som gav honom skrivuppgiften.
– Efter en föreställning fick jag kontakt med henne igen och fick veta att skrivandet är en del av hennes metod. Utan henne hade jag kanske inte kommit åt vare sig sorgen eller skrivandet.
Slutar fusksörja
I dag är Olof Wretling författare och dramatiker och har hållit sammanlagt tio sommar- och vinterprat. I de allra flesta har sorgen fått ta plats, större eller mindre, så även i vinterpratet Kaffet från 2019, som han turnerar med under hösten. Vinterprogrammet 2016 handlade helt och hållet om sorg. Där pratar han om att inte fusksörja och att det finns rätt sätt att sörja på. Om man lever nära sina känslor kan de inte komma oanmälda och överraska en. För honom blev det en pysknapp att skriva om sorgen.
– När du skriver måste du tänka till, sätta ord på det du känner och vara konkret. När tankarna väl hamnat på papper och du läser dem för någon är det som att du blir av med dem. Skrivandet blir en motsats till ältandet.
Sorgen efter pappan beskriver Olof i dag som en kär vän. Den river inte längre och gör ont på samma sätt. Men nya sorger dyker upp i livet, som att han är nybliven diabetespappa, och Olof märker att han fortfarande måste jobba med att ge sorgen plats.
– Jag blir en målinriktad problemlösare på ett sätt som inte riktigt lämnar plats för känslorna. En vän frågade nyligen ”hur mår du?” och jag hade ingen aning. Det är något jag måste se upp med.
I sina sommar- och vinterprat kastar Olof Wretling sig med dödsförakt från humor till sorg, och det är ett medvetet grepp. Han tycker det är fantastiskt när han får en skrattande publik att tystna, drabbade av plötsliga känslor.
– Humorn har en unik kraft. Den är som ett snabbverkande serum som för människor samman och snabbt höjer koncentrationen, som en Dextrosol. Den gör att det sedan är lättare att nå längre in hos de som lyssnar.