”Inte ens Jesus kände frid hela tiden”

Några år innan Gustav blev garnisonspräst arrangerade han under ett år Meditation för fred på Rådhustorget en onsdag i månaden. Under lunchtimmen fick den som ville sitta med i en tyst fredsmanifestation. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 gjorde fredsmeditationen en tillfällig comeback, och Gustav har planer på att i framtiden starta en liknande ”bön för fred” på torget. Nu är Gustav på väg att sluta som garnisonspräst, men han ser ingen motsättning mellan det uppdraget och att ha ett fredsengagemang.

– Jag tror att förhoppningar om fred kanske särskilt delas av de som arbetar inom Försvarsmakten. De som fått känna på krig har en särskild förståelse för värdet av fred.

Gustavs eget fredsengagemang går långt tillbaka i tiden och en av hans första förebilder var buddhistmunken och fredsaktivisten Thich Nhat Hanh. Han tillhörde en tradition inriktad på meditation, när Vietnamkriget fick honom att agera.

–  Han skapade en rörelse för social aktivism på religiös grund. För honom hängde det inre och det yttre ihop, friden och freden. Den kopplingen finns ju i kristendomen också.

Ibland tycker Gustav att det blir för mycket tal om inre frid i kyrkan. Även om fred och frid hänger ihop menar han att fred är mer eftersträvansvärt och påpekar att inte ens Jesus kände frid hela tiden.
– Visst ska man ta sitt inre på allvar, men det kan bli självupptaget att tro att allt står och faller med att jag känner på rätt sätt. Jag tror att både min frid och ofrid ryms i tillvarons grund, i Guds frid, där jag kan hämta kraft för att handla och agera för fred.

På så sätt kan andlighet vara en hjälp i fredsarbetet. Att bygga fred handlar om att inte bara se till sina egna behov, inte heller enbart den närmaste gruppens eller den egna nationens.

– God religiositet placerar det yttersta goda bortom allt detta. Den ger något större att bottna i som kan hjälpa en att stå emot självcentrering och egoism.
 I Bibeln hittar Gustav hopp i berättelsen om Jesus liv, död och uppståndelse, som han tycker fungerar som en grund och ledstjärna. Den lyfter fram djupt fredsarbete, kärlek och att offra något av sig själv för att bidra till det goda. Han menar att bön kan vara ett viktigt verktyg för att ställa in den inre kompassen och som ett exempel lyfter han fram Vår fader.

– ”Låt ditt namn bli helgat” inte mitt eget namn. ”Låt ditt rike komma” och låt mig bli ett redskap för det. ”Ge oss det bröd vi behöver” och inte roffa åt oss mer än så. ”Förlåt oss våra skulder” och hjälp mig förlåta. Bönen kan gå före och rikta in mig, vad jag än känner i mitt inre. Det är viktigt i fredsprepping. 

Text: Helena Andersson Holmqvist

Bläddra i tidningen via webbtjänsten Issuu, som du hittar via denna länk.