Liv lyfter in Västerbottens flora i kyrkorummet

(Ur Spira nr 1 2025)

”Flora Liv Bladh” står det med handstil på fönstret till studion på Grisbacka. I det som förut var ett garage har Liv sin studio sedan tre år, vägg i vägg med familjens tegelvilla. På det stora bordet som brodern Gudmund Bladh formgett skapar Liv unika buketter och blomsterskulpturer. Under floristutbildningen lärde hon sig hantverket, men att binda perfekta buketter som ser exakt likadana ut lockar inte. De säger henne ingenting. I stället låter hon växterna styra hur resultatet ska bli, som ett slags skulpterande och målande med växtmaterial.

– Jag ser och lyfter fram det som redan är vackert, säger Liv och lindar mässingstråd kring stjälken på en röd eternell. Tillsammans med en torkad tomatkvist, hår från kronärtskocka och blommor från en blå riddarsporre blir det en skulptur till en restaurang i Malmö. Delarna kommer Liv att frakta inslagna i silkespapper på tåget. Tomatkvisten torkade hon i höstas, utan att veta vad den skulle användas till.

– Den var så vacker! Inget kan bli så vackert som det naturliga.

Ateljén är ingen butik i vanlig bemärkelse, utan är öppen på förfrågan. Här träffar Liv brudpar och sörjande, lämnar ut födelsedagsbuketter och på fredagseftermiddagar kommer ett 15-tal prenumeranter och hämtar blommor. Under sommartid binder Liv buketter och arrangemang av sina egna lokala snittblommor. Helst importerar hon inte blommor, men november–mars köper hon in en del material från Europa. Vintertid jobbar hon även med torkade växter.

– Jag vill ge dem något att fästa blicken på, något som är i harmoni med årstiden.

För även om världen kan kännas mörk och de privata omständigheterna svåra, spelar en blomma på bordet roll. En knopp som håller på att slå ut, kan ge hopp.

– Naturens skönhet och förmåga att trösta eller fira är djupt rotad i oss människor.

Genom alla tider har människor använt blommor vid livets stora stunder och när det är svårt att hitta ord – i både glädje och sorg. Kanske blir det tydligast vid begravningar. Liv vill gärna möta familjen som sörjer för att fånga personligheten hos den som gått bort. Vilken var mammans älsklingsblomma? Blommar den kanske till och med i trädgården just nu, så Liv kan plocka den?

Oftast använder hon dock snittblommor från den egna trädgården på 950 kvadratmeter med både fleråriga och ettåriga växter. Just nu vilar den på baksidan under snötäcket men inomhus pågår förberedelserna för att säkerställa sommarens skörd. Fröpåsarna ligger uppradade i det inre av studion som fungerar som odlingsrum.

– Jag räknar baklänges från blomning och gör ett detaljerat så-schema, berättar Liv, som odlar sådant som fungerar i Västerbotten. Med åren har det blivit mindre experimenterande, och i stället större mängd av färre sorter. Om ett brudpar beställt en bukett till bröllopsdagen i juli måste ju blommorna blomma precis då.

I planeringen inför den här säsongens odling finns riddarsporrar, amarant, solrosor, vädd, zinnia och mycket mer som bland annat ska bli blomsterskulpturer på altaret i några av Umeås kyrkor. Efter påsk har Liv nämligen ett nytt uppdrag – att göra altarblommorna till Umeå stads kyrka, Västerslättskyrkan och Ersbodakyrkan med hållbarhet i fokus och ett lokalt perspektiv. Blommorna ska följa kyrkoårets tema och färger, och det lockar Liv.

– Det finns väl ingen bättre plats att gestalta stämningar på än ett altare. Jag vill lyfta in Västerbottens flora i kyrkorummet.

Blommorna kommer att vara förankrade i både kyrkoåret, årstiderna och Västerbotten. Det blir i stort sett inga importerade snittblommor utan främst lokala växter. Kanske kan skogen och naturmaterial smyga sig in vintertid när landskapet är i vila.

Liv har lång erfarenhet av gestaltning och har satt sig in i kyrkoåret och hur Svenska kyrkan jobbar med färg och gestaltning. Till exempel varför vitala växter, som nyss skördats, hör hemma på altaret men inte torkade. De färska växterna symboliserar ett offer. När de är som vackrast ska de få pryda kyrkorummet.

Svenska kyrkan eftersträvar hållbarhet i flera aspekter. Många församlingar samarbetar redan med lokala snittblomsodlare.

– Traditionella vita liljor kanske kan bytas ut mot en hållbarare sort som inte vissnar efter några dagar eftersom de är så trötta efter flygresan. För mig börjar odling med jorden. ”Av jord är du kommen…”

Genom att vara innovativ kan hon använda lokala snittblommor från april till oktober. För att ge kyrkobesökarna inblick och förståelse för bakgrunden till de nya blomsterarrangemangen planerar Liv att hålla ett par föredrag och workshops för församlingsbor.

Utbildningar är en del av hennes företag. Hon har kurser i odling och floristik via Medborgarskolan och håller workshops i studion. Då är fokus ofta på kreativitet och skapande, utan prestationskrav.

– Jag vill att andra ska få vara i samma kreativa flöde som jag kan känna. Det som påminner om leken när man var barn.

Själv hittade hon tillbaka till sin kreativitet när hon började odla, först på lägenhetsbalkongen och sedan 2016 i allt större skala i trädgården på Grisbacka.  

– Kreativitet och skapande ger balans och välmående. Jag tror att alla mår bra av att hitta sitt sätt att uttrycka sig.

Liv gick en ettårig konstskola med foto, skulptur och måleri efter gymnasiet och något år senare en utbildning i textilt konsthantverk.

– Det var tydligt att jag älskar att arbeta med färg och textur. Tekniken är sekundär.

Men när det var tid att söka konsthögskola började hon tvivla. Hon kunde inte motivera för sig själv att satsa på konsten och uttrycka sig själv. Liv ville göra något mer direkt för andra människor. Hon blev förskollärare. Första åren som pedagog var genomsyrade av kreativitet och lekfullhet. Men med tiden, och när de egna barnen föddes, fick det egna skapandet allt mindre plats.

– Till slut tappade jag min kreativitet helt, jag bara kämpade på.

Liv bestämde sig för att utforska odlandet som hon hållit på med i liten skala hela tiden. Hon gick en trädgårdsutbildning på Forslunda, en floristutbildning i Stockholm och förra året Blomsterodlarnas Slow flower utbildning. Sedan 2022 driver hon Flora Liv Bladh.

– Det här är mitt bidrag till samhället. Genom mitt konstnärskap kan jag göra skillnad  för människor och vår jord på riktigt.

Text: Ulrika Ljungblahd