Om Umeå stads kyrka

Den första kyrkan byggdes i mitten av 1600-talet, men brändes ner vid ryssarnas härjningar 1720-21. Även kyrkogården plundrades där kistorna grävdes upp och plundrades på allt av värde.

En andra kyrka byggdes upp på samma plats och efter samma plan som den första. Denna kyrka invigdes år 1725. Tornet kom till 1852, då klockstapeln revs ner. Det var denna kyrka, byggd helt i trä, som julafton 1887 brann ner till grunden. Året därefter, 1888 utbröt den stora stadsbranden då stora delar av Umeå lades i aska.

Trots de tunga bördor som nu lades på församling och stad kunde en ny kyrka invigas i advent 1894. Den ritades av arkitekten P O Lindström från Umeå och byggdes helt i sten. Stilen är nygotisk, vilket bland annat innebär att huvud- och sidoskepp har samma takhöjd. Den byggdes med bänkar över hela kyrkorummet utan mittgång så att alla gudstjänstdeltagare skulle få bästa möjliga sikt.

År 1937 var det dags för en första restaurering. En mittgång togs upp, golvet belades med plattor av kalksten, orgelläktaren byggdes ut och koret förlängdes.

Bakom altaret finns den så kallade Lillkyrkan, som nyttjas vid bl a morgonmässor och andra mindre gudstjänster. Kyrkobröderna har skänkt altarkrucifixet som är snidat av konstnären Emil Sandberg.

Korets glasmålningar har renoverats och är i sitt nuvarande skick synnerligen värdefulla. Andra liknande 1800-talsmålningar ute i Europa blev i allmänhet förstörda under andra världskriget. Målningarna här tillhör de få bevarade.

På södra sidan mot älven finns en tillbyggnad i två plan, Martasalen, som vid byggandet var föremål för många diskussioner såväl kommunalpolitiskt som kyrkligt. Ansvarig för tillbyggnaden och den samtida restaureringen av kyrkan var arkitekt Rolf Bergh från Stockholm. Färgsättningen har gjorts av konstnären Pär Andersson, Stockholm.

Martasalen nyttjas i huvudsak i samband med kyrkkaffe, söndagsskola, olika samkväm och vid förberedelser för dop, vigslar och begravningar. 

Första söndagen i advent 1984 återinvigdes kyrkan under medverkan av bl a dåvarande biskopen för Luleå stift Olaus Brännström.

Kyrkan har en stor, en mellanstor och en liten klocka. De har följande inskriptioner:

Stora klockan
Vid ljudet af min röst
må säkra själar väckas
och nådens milda kraft
åt väckta hjärtan räckas
den sorgsne njuta tröst
den svage styrka få
och nåden söka dem
som ännu vilse gå.

Mellanklockan
Hör Gud ännu i sin nåd dig bjuder
se, templets portar öppna sig
kanske härnäst då klockan ljuder
upplåtes gravens port för dig.
Låtom oss gå upp till Herrens berg
till Jakobs Guds hus. Es. 2:3.

Lilla klockan
Treenig Gud, ditt lof sig höje
från mun till mun, från trakt till trakt
till dess att allas knän sig böje
för dig, framträdande i makt.

Både den stora orgeln och kororgeln är byggda av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad. Stora orgeln, som byggdes 1962, är helmekanisk med 36 stämmor fördelade på 3 manualer och pedal. Rörstämman i huvudverkets fasad är en så kallad spansk trumpet riktad horisontellt ut mot kyrkorummet, en princip som återupptagits i vår tid från det spanska orgelbyggeriets guldålder.

2005 beslutade kyrkofullmäktige att köpa en ny kororgel. Den nya orgeln står på läktarens vänstra sida och smälter väl in i kyrkorummet. Genom dess placering har musikern direkt kontakt med både präst/förkunnare och församling. Orgeln har 18 stämmor och 930 pipor. Den invigdes pingsthelgen 2011. 

Dopfunten är av kalksten och en gåva till kyrkan. Inskriptionen är hämtad från Matt 19:14. Baldakinen ovanför är gjord av Gunilla Schildt-Stuart. David Wretling har snidat skulpturen Tre konungars tillbedjan”.

Nattvardskärlen har varit bruk i flera hundra år. Patenen är från 1500-talet, kalken och vinkannan från 1600-talet samt oblatasken från 1700-talet.

Astrid Theselius är formgivaren bakom textilierna i korkapellet. De är att likna vid de bildbiblar som fanns under medeltiden och som senare fått namnet ”Biblia pauperum”, de fattigas bibel. De gammaltestamentliga bilderna ligger i botten och de nytestamentliga bilderna återfinns på de blå hängande tygstyckena, som i sin tur bekräftar de gammaltestamentliga bilderna.

Bebådelsen. Luk. 1:26-28

Den första av bilderna har bebådelsen som tema som förebådas genom ormen som förbannas i paradiset och löftet om den som ska söndertrampa ormens huvud. Ur Domareboken 6 har hämtats berättelsen om Gideon som inför Guds kallelse vill pröva Gud och lägger ut ull på tröskplatsen. Ullen ska bli våt av daggen och den omkringliggande marken skall förbli torr. Så sker. Den andra natten ska ullen vara torr men marken vätas av daggen. När också detta sker anser sig Gideon ha fått Guds bekräftelse. Maria tog Guds kallelse att bli Jesu mor med större allvar än Gideon.

Jesu födelse. Luk 2:7

Den andra bilden med Jesu födelse i centrum har som gammaltestamentliga förebilder Herren som uppenbarar sig i den brinnande busken samt Arons son grönskande stav. När Herren uppenbarar sig i den brinnande busken ger han sitt namn till känna (”jag är den jag är”) och Jesus får vid sin födelse namnet som betyder ”Frälsare”. Jesus ska tända Andens eld på jorden. Arons grönskande stav påminner om Isais avhuggna stam som ska blomma. ”Det är en ros utsprungen …” Jesu födelse är ett Guds tecken i världen och för världen.

Jesus döpes av Johannes. Mark 1:9-11

Den tredje bilden har som förebild Röda Havet som öppnats för att rädda israeliterna sedan det delats genom Mose ingripande och i kraft av Guds närvaro i molnstoden. Arken som räddar Noas familj undan syndafloden, berget Ararat och duvan med olivkvisten får i l Petr. 3:20-21 sambandet med mittbilden Jesu dop i Jordan. Det dop som Jesus instiftar grundar sig på Guds vilja att rädda sitt folk. 

Jesu korsfästelse och sidosår. Joh 19:34

Den fjärde bilden tecknar på höger sida hur Mose slår vatten ur klippan (jämför SV ps 230 ”Klippa du som brast för mig”) och till vänster kopparormen som Mose reser i öknen som räddning undan de giftiga ormarna. I Joh 3:14-15 får vi anknytningen till Jesu korsfästelse som innebar en upphöjelse bokstavligen ovan människornas huvuden men också en upphöjelse som Frälsaren: ”Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv”.

Jesu uppståndelse. Matt 28:2-4

Den femte bilden tecknar Jesu uppståndelse. Han har nycklarna till döden och dödsriket och bär segerfanan som han vunnit såsom offerlammet. I paradiset skyndar Adam och Eva honom till mötes. Förebilderna är Simson som bär Gazas stadsportar samt Jona som kastas ur den stora fiskens buk ”på tredje dagen” och ger oss ”Jona tecken” som Jesus själv talar om, Matt 12:39-40.

Den sjätte bilden

har målats direkt på altarskåpets baksida. Det är Herren Jesus i den eviga staden med livets vatten som går ut från tronen. Paulus (med svärdet) och Petrus (med nyckeln) går fram mot honom.

Astrid Teselius har även målat de 14 stationerna "Jesu väg till Golgata"  som finns på läktarskrankens utsida.