Svenska kyrkan ska enligt 9 § lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan förvalta prästlönetillgångarna såsom självständiga förmögenheter. I lagen tydliggörs även att ändamålet med prästlönetillgångarna är att bidra till ekonomiska förutsättningar för Svenska kyrkans förkunnelse. Stiftet har genom stadgandet en rättslig förpliktelse att förvalta tillgångarna, vilket utgör den övergripande lagliga grunden för arbetet. 9 § lagen om Svenska kyrkan kan även anses beskriva att förvaltningen också är viktig för den svenska lagstiftaren, vilket innebär att förvaltningen kan stödjas även på den lagliga grunden allmänt intresse.
Genom lagstiftningen fastställs ett ändamål för arbetet med prästlönetillgångar som är gemensamt för Svenska kyrkan och prästlönetillgångarna. 9 § lagen om Svenska kyrkan beskriver därför ett inbördes arrangemang mellan Svenska kyrkan och prästlönetillgångarna.
Inom Svenska kyrkan har det förvaltande arbetet med prästlönetillgångarna lagts på stiften, se 46 kap. 2 § kyrkoordningen. I 46 kap. kyrkoordningen ges även andra ramer för arbetet. Tillsynen över arbetet vilar på kyrkostyrelsen (den nationella nivån av Svenska kyrkan). I tillsynen ingår råd, stöd och hjälp i frågor som rör förvaltningen. Av kapitlet framgår även att församlingar har rätt att få del av nettovinsten. Arbetet med förvaltningen är tydligt styrt av kyrkoordningens bestämmelser som ger ramar för personuppgiftshanteringen. Detta innebär att 46 kap. kyrkoordningen kan ses som en beskrivning av det inbördes arrangemang som rör den interna arbetsfördelningen inom Svenska kyrkan.