Den som vill verka som kyrkomusiker i Svenska kyrkan behöver avlägga Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen. Den består av tre delar: fackutbildning i kyrkomusik, stiftsförlagda utbildningsmoment och pastoralteologisk utbildning för kyrkomusiker. Den kyrkomusikaliska fackexamen avgör nivå av Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen, som ges på nivåerna A, B och C.
Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen
Observera att för anställning på en befattning som kantor eller organist som har utlysts innan förändringarna träder i kraft den 1 juni 2018 gäller äldre bestämmelser.
Domkyrkoorganister är försteorganister
De nya bestämmelserna reglerar också att domkyrkoorganistbefattningarna är försteorganistbefattningar, dvs. att det krävs Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen på A-nivå för dessa befattningar.
Äldre examina hanteras enligt särskild ordning
Innehållet i Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen preciseras i en särskild examensordning, samtidigt som en valideringsordning klargör hur äldre svenska kyrkomusikerexamina ska valideras.
Den som har en äldre svensk examen som finns upptagen i valideringsordningen är normalt behörig för anställning på en befattning som kyrkomusiker. Den som har behörighet kan också ansöka om att få ett valideringsintyg utfärdat för att underlätta den prövning som arbetsgivaren ska göra i samband med anställning. Svenska kyrkans utbildningsinstitut har getts i uppdrag att för kyrkostyrelsens räkning utfärda sådana intyg.
Om begreppet kyrkomusiker
Med de nya bestämmelserna införs i kyrkoordningen en definition av begreppet kyrkomusiker, som innebär att endast den som är behörig att anställas som endera försteorganist, organist eller kantor kan anställas på en befattning som kyrkomusiker (34 kap. 15 och 15 a §§). Därmed reserveras begreppet framöver för dem som har en musikalisk fackutbildning i kyrkomusik på en viss nivå – en utbildning som bland mycket annat inkluderar orgelspel och körledning – och som dessutom har fullgjort stiftsförlagda utbildningsmoment och pastoralteologisk utbildning.
För varje församling ska det enligt kyrkoordningen finnas minst en kyrkomusiker (försteorganist, organist eller kantor, 34 kap. 1 §)). Från detta minimikrav finns inga undantag. Församlingen (eller i förekommande fall pastoratet) kan däremot anställa fler än en kyrkomusiker för församlingen genom att inrätta fler kyrkomusikertjänster. Så har också skett under många år, dels för att församlingen ska kunna fullgöra sin grundläggande uppgift, dels för att man önskar ge församlingens musikverksamhet en viss profil.
Om församlingen vill anställa kyrkomusiker på kyrkomusikerbefattningar (försteorganist, organist eller kantor) ska behörighetsbestämmelserna i kyrkoordningen och de närmare bestämmelserna alltid följas. Det är däremot också möjligt att inrätta andra typer av musikertjänster. Om man av något skäl vill anställa exempelvis en musiklärare eller en körledare som inte har kyrkomusikalisk utbildning eller någon som är på väg mot men ännu inte fullgjort Svenska kyrkans kyrkomusikerexamen, då får man välja en annan befattningsbenämning än de i kyrkoordningen skyddade begreppen kyrkomusiker, försteorganist, organist och kantor.