Djurröds kyrka

Det finns olika uppfattningar om vad Djurröd betyder. Förr stavades Djurröd "Gytarydh". Gytha är ett fornnordiskt kvinnonamn, rydh betyder "röjning i skogen", "Gythas röjning i skogen". Men senare ortsforskare har tolkat namnet Djurröd till "röjningen, där rådjuren betade".  
                                                                                                                                                  Den östra delen av Djurröds kyrka, är den äldsta delen, och med all säkerhet uppförd på 1100-talet. Den var byggd som en Långhuskyrka, med ett rektangulärt långhus och ett rektangulärt kor i öster, torn fanns inte.
En gammal sägen säger, att här först skulle ha legat en träkyrka, en så kallat, stavkyrka. Upphovsmannen sägs vara Halde Röd, en rik och mäktig man från orten.
                    
På 1700-talet hade folkmängden växt, de stora skogarna fick lämna lite mer plats till odlad mark och Djurröds kyrka visade sig vara för liten.  

År 1788 genomgick kyrkan en grundlig restaurering och byggdes till i väster.
Läktaren byggdes 1789 och pryddes 1791.

Mellan åren 1704 och 1708 verkade i Kristianstad en bildhuggarevid namn Petter Norrman, som år 1705 färdigställde två oskattbara klenoder, nuvarande predikstol och altartavla.                               

Vid renoveringen av altartavlan och predikstolen 1792 anskaffades den nuvarande nummertavlan. På baksidan av nummertavlan finns en blåmålad cirkel, där det med gul färg är målat 1792.                    

Det sista utbyggnadsarbetet på kyrkan skedde år 1852. Liksom vid förra tillbyggnaden berodde det på den ökande folkmängden. År 1805 hade socknen 600 invånare och 1865 hade den stigit till 1046.

Ett klocktorn av sten byggdes vid kyrkans västra del, dessförinnan fanns en klockstapel av trä. Vapenhuset skulle tas bort och ett nytt fönster skulle sättas in vid kyrkoingången. Altaret skulle flyttas fram och bakom detta skulle det inredas en ”Sacristia”, med ingång på östra gaveln. Altarskranket skulle förändras till en halvcirkel.

Vid golbytet i kyrkan upptäcktes kryptan, som hade fyllts med sand. I kryptan ska finnas tre kistor. Två av släkten Brandt har här fått sitt sista vilorum, men vem som vilar i tredje kistan är obekant, men denna kista är från 1700-talet. Hela kyrkans gamla golv hade förr använts till begravningsplats, en del benrester  låg i gruset under gamla brädgolvet.
                                                                       
Längst fram vid koret finns två bänkrader vars dörrar är klädda med släktvapen. Dessa vapen kände man inte till förrän 1934 då de upptäcktes.
Bänkarna kallades ”herrskapsbänkar” och tillhörde ägarna på Ölletorps Säteri.

Vid restaureringen 1934 visade det sig att väggpartierna och fältet över predikstolen, samt hela koret hade målningar under kalkputsen. Målningarna i triumfbågens nedre delar togs fram. På norra sidan finns Norges skyddshelgon S:t Olof, och på södra sidan Danmarks skyddshelgon S:t Knud. Dessa är målade av Nils Håkansson omkring år 1460.

På medltiden döptes barnen genom att sänkas ner i vattnet, som värmdes upp av en oljelampa. Under en restaurering förstördes den gamla unika dopfunten.  År 1934 återskaffades fotstycket till den gamla dopfunten, och den finns nu i den gamla tornkammaren. 1942 fick kyrkan dopfunten som används idag.

www.kyrkoguiden.se