Våren ligger nu i startgroparna. Har vi trädgård krafsar vi kanske nyfiket under gamla löv och växtrester för att se om livet spirar där under. Sannolikt är det så! Flyttfåglarna börjar snart återvända. Solljuset blir varmare, dagarna längre och allt detta värmer på något sätt vårt inre. I bästa fall kan en obetvinglig livslust infinna sig, lusten att plantera, lusten att ta en kopp kaffe ute med ansiktet mot solen.
Varje vår, när allt detta sker, kommer jag att tänka på psalm 745 i Svenska kyrkans psalmbok. Första versen i den talar om en värld full av kosmiska under, och att barnet ser det vi vuxna inte ser! Jag tycker att det är ett under av ofattbara dimensioner, att allt i naturen som har liv, är så sinnrikt programmerat att rätt ljus och värme plötsligt gör att ett landskap växer fram av färger, former och dofter som det knappt går att ana under vinternmörker, dis och grå färgskala. I biokemistens- och biologens modeller av naturen kan vårens nystart för livet till stor del förklaras med vetenskapens termer.
Men det kosmiska undret, som psalmen talar, om glider ur händerna på vetenskapen. Vi behöver ha barnets öppna sinne för att kunna ana att ytterst har Gud skapat världen så att allt detta kan ske varje år i landskap och trädgårdar.
En vacker stjärnklar vårkväll kan vi också titta upp mot stjärnhimlen. Stjärnorna har också med livet att göra, Hade inte de riktigt stora stjärnorna slutat ”livet” i en kraftig explosion och spridit tyngre grundämnen som kol, syre, kväve och järn, hade varken vi eller vår planet funnits. Jorden, våra kroppar, växter och djur är skapade av stjärnmateria. Ett kosmiskt under är allt detta, och Gud är närvarande i hela denna process. Det är i honom vi lever, rör oss och är till!
Bengt-Åke Månsson