Förändringar av våra fastigheter

Vadstena klosterkyrkas fönster - en kort historik och information om pågående fönsterrenovering

Under medeltiden gav klosterkyrkan ett helt annat intryck än idag. Väggarna var vitrappade och genom fönstren strömmade ljus genom de ofärgade glasen. Möjligen fanns det bildsviter målade på väggarna, eftersom den heliga Birgitta - klosterkyrkans ”arkitekt” - menade att kyrkan enbart skulle förses med målningar som visade Kristi lidande och helgonens martyrier, inga som drog beundrande blickar till sig enbart för sin skönhets skull. Detsamma gällde fönstren. Birgitta gestaltade sin blivande klosterkyrka rätt detaljerat innan hennes klosterorden fick påvens godkännande. Hon beskriver var och hur kyrkan ska byggas samt dess storlek och utformning. Materialet skulle till exempel vara sten, ”sådan man finner i jorden” och inte tegel. Hon gav anvisningar om hur kyrkan skulle inredas, liturgin skulle utformas, hur altarna skulle placeras och utsmyckas. För henne hade allt en djupare, symbolisk och biblisk mening.

En lekbroder, Peter Johannesson, nämns i klostrets diarium som kunnig i glasframställning och det står att ”alla glasen i brödernas nya kor som stod klart 1398 gjorde han själv i ordning till en del, men en stor del /-/fullbordade herr Finvid/-/”, en av prästmunkarna. Vad vi vet fanns det ingen glashytta i klostret utan Peter och Finvid var troligen verksamma som glasmästare.

Tjugotre år senare blev också fönstren i långhuset klara och i ett brev nämns att mäster Claes Sorheide hade fullbordat arbetet. Denna gång hämtade man uppenbarligen hantverkare utanför klostret.

Åren 1825-35 var klosterkyrkan och stadskyrkan Sankt Per i förfall och man beslutade att Sankt Per skulle rivas. En långsiktig förvandling av klosterkyrkan till församlingskyrka påbörjades. Fönstren var vid den tidpunkten i mycket dåligt skick; många beskrevs som ”urblåsta”. De kvarvarande var blyspröjsade och man trodde inte att de skulle tåla våldsamma stormar, utan att de i stället borde förses med järnramar och man hade tidigare använt trä för reparationer av fönsterposter och masverk, i stället för sten.

I mitten och slutet av 1800-talet var intresset stort för historiska stilar och man återskapade gärna medeltidens konstnärliga uttryck. Då tillkom de mångfärgade glasmålningar i en del av fönstren. 1862 bekostade änkefru och kaptenskan M. Ch. Bergenstråhle det östra mittfönstret. Fönstret pryddes med en dekor med en stjärna med gudsnamnet inskrivet i en vit triangel omgiven av en röd rundel, vilken i sin tur omges av en rosdekor i rött, grönt, gult och blått glas i ”kyrkans ursprungliga stil”. Två år senare fick de fönstren bredvid glasmålningar i samma stil.

Åren 1892–98 genomgick klosterkyrkan en stor restaurering då kyrkorummet skulle gestaltas som en luthersk-evangelisk församlingskyrka, samtidigt som gotikens stil skulle återskapas. Då tillkom de praktfulla glasmålningarna i de västra fönstren i kyrkan samt fönstren i det så kallade munkkoret bakom högaltaret. I det södra av dem ser vi under en gotisk baldakin en framställning av den heliga Birgitta som nedtecknar sina uppenbarelser. I nederkanten av fönstret ser vi hennes fars, Birger Perssons, vapen. Fönstret skänktes av konsul Oscar Ekman, Bjärka Säby.

I det norra fönstret, ser vi framställningen av en av klostrets beskyddare, drottning Filippa. Hon var gift med unionskungen Erik av Pommern. Platsen för fönstret är välvald, då drottning Filippa 1430 begravdes i det närliggande kor som hon låtit instifta och bekosta. Filippafönstret skänktes av Svenska kvinnor 1895. De båda fönstren är utförda som pendanger till varandra och utfördes efter skisser av glaskonstnären Reinhold Callmander vid Svenska glasmåleriaktiebolaget i Göteborg. I munkkoret är målningarna som vetter åt väster utförda efter ett förslag av arkitekt Gustaf Pettersson. Förebilden är de höggotiska fönstren i Lye kyrka på Gotland och föreställer de fyra evangelisterna; Matteus, Markus, Lukas och Johannes.

Den nuvarande fönsterrenoveringen ingår i en genomgång av alla fönster i klosterkyrkan. Rostande stödjärn, sprickande masverk och fönsterposter behöver repareras. Det är ett omfattande arbete som kräver specialistkunskaper inom glasmästeri och stenhuggeri. Renoveringsarbetet är ett stort ekonomiskt åtagande för församlingen. Till viss del bekostas arbetet med kyrkoantikvarisk ersättning från staten eftersom församlingen förvaltar och vårdar klosterkyrkan som är ett nationellt kulturarv. Etapp 1 med Filippafönstret avslutades 2023 och etapp 2 kommer att omfatta fönstren i munkkorets norra vägg och påbörjas under 2024.

Eva Nyström Tagesson, stiftsantikvarie

2023-11-31

I början av sommaren var det en stort uppslagen artikel i tidningen om att vi i Vadstena pastorat ska bygga ett församlingshem vid Klosterkyrkan. Där är vi inte, men ursprunget till artikeln är att vi frågat kommunen och Länsstyrelsen vad de tror är möjligt att göra i och kring Klosterkyrkan och på tomten Biskopen 1 där Församlingshemmet och Prostgården ligger. Här kommer en redogörelse för vad som varit och var vi är just nu.

Bakgrund

2019 var en motion ställd till kyrkofullmäktige (kf) som uppmanade kf att utreda ett Trygghetsboende. Kf gav kyrkorådet (kr) i uppdrag att utreda frågan. Det har också under flera år lyft fram att det saknas flera faciliteter i Klosterkyrkan, församlingshemmet och på pastorsexpeditionen. Det handlar bl a om tillgänglighet, förvaring, inomhusklimat, toaletter mm.

Till detta kommer den ekonomiska verkligheten, pastoratets 10-årsprognos visar på kraftigt sjunkande intäkter. Så frågan är hur många lokaler har vi råd att ha och vad behöver vi för vår verksamhet? Kr har valt att utreda samtliga fastigheter för att få en helhetsbild och komma fram till en samlad fastighetslösning för Vadstena och Dals församlingar. Det betyder att vi är på ett analys- och idéstadium nu.

Analys och idéer

Pastoratet har många hus. Inget av dem är riktigt anpassat för den verksamhet vi bedriver i det idag, det blir så med gamla hus. Alla byggnader är viktiga för oss, somliga av kulturarvsskäl, andra av emotionella skäl. Flera av både och. Av ekonomiska skäl kan pastoratet inte ha alla hus kvar. En möjlighet är att sälja. Det ger kortsiktigt intäkter. En annan lösning är att vi gör något som långsiktigt genererar en inkomst.

Byggnader som är aktuella är:
Klosterkyrkan. Här behövs toaletter, förvaring, samlingsrum för sorgehus, pentry för kyrkkaffe mm. Bokbordet behöver en bättre miljö. Vi saknar också ett besökscentrum, något vi kanske kan ha tillsammans med Pilgrimscentrum. Antingen bygger man om i Klosterkyrkan eller ett nytt hus bredvid.
Församlingshemmet i Vadstena. Här handlar det om tillgänglighet, kök, ventilation, renovering om det ska vara kvar som församlingshem. Eller så gör man något helt annat, kanske lägenheter?
Pastorsexpeditionen. (Bild ovan.) Behöver också renoveras och tillgänglighetsanpassas. Eller något annat som t ex lägenheter?
Prostgården är ett kostsamt hus. Om pastoratet ska ha det kvar kan det bli lägenheter eller kanske det nya församlingshemmet med pastorsexpedition?
Biskopshuset. Kompletteras med det som behövs så att det kan användas till permanent utställningslokal eller kanske fik?
Röda gårdshuset byggs om till uthyrningsrum/lägenhet.
Församlingshemmen i Herrestad, Rogslösa, Källstad, Väversunda och fattigstugan i Nässja är hus vi alla älskar men som används sparsamt. Dals församlingsråd har fått frågan om hur de tycker att vi ska gå vidare.

NULÄGE

Klosterkyrkan
Länsstyrelsen har sagt att de helst ser en lösning i kyrkorummet.
Prostgårdstomten
Kyrkorådet funderar på om vi ska gå vidare med en antikvarisk översiktsplan.
Församlingshemmen i Dal
En idé är att hyra verksamhetslokaler av Våga Gård. Då får vi bra verksamhetslokaler, kommer nära förskolan och barnen där samt genom hyran möjliggör framväxten av en gemensam samlingsplats i bygden.

FRAMTID

Målbilden är ett fastighetsbestånd:

• som är ekologiskt byggt och renoverat samt energieffektivt
• som motsvarar våra faktiska behov
• där kommersiella fastigheter delvis bekostar våra verksamhetslokaler
• där verksamhetslokalerna är flexibla och lätta att ändra efter verksamhetens förändringar
• där nyttjandegraden i lokalerna är hög
• där vi samverkar med andra organisationer/enheter i kyrkan för att fördela kostnader.

Vi har lämnat analysstadiet och är nu inne på idéstadiet. Nästa steg blir att se vilka idéer som är möjliga, ekonomiskt, antikvariskt och bygglovsmässigt. Väljer vi att sälja kan detta gå fort och vi behöver inte utreda något. Väljer vi att göra något i våra egna hus tar det lite längre tid. Vill vi bygga ett trygghetsboende eller andra lägenheter vid prostgården ligger det beslutet minst fyra år framåt, det är tiden det tar innan vi vet vad som är möjligt, vet vad vi får göra.