Väversunda kyrka

Väversunda kyrka fick sitt nuvarande utseende när tornet byggdes 1771. Valven slogs vid 1300-talets slut. Kyrkan stod i flera hundra år utan innertak och man såg takstolarna från golvet. De ursprungliga fönstren syns strax under takfallet på långhusväggarna. Huvuddelen av kyrkan härrör från 1100-talets början.

Stenfragment från tidigkristna gravar antyder att det fanns en ännu äldre träkyrka. Man har alltså goda skäl att anta att när munkarna kom till Alvastra 1143 levde sedan generationer en kristen församling i Väversunda, som i alla socknar runt Tåkern.

Kyrkan bevarar stil och stämning från medeltiden och det framhävs av de två rekonstruerade träskulpturer som finns i kyrkan, Väversundamadonnan samt Triumfkrucifixet. Dopfunten är ca 100 år yngre än kyrkan och härrör från det tillfälle då kyrkan blev sockenkyrka.

Smidesdörren är unik då den har en bildframställning till skillnad från andra samtida dörrar som vanligtvis har geometriska mönster. Överst syns syndafallet, korset och ett trigram som symboliserar Gud själv. "liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus" 1 kor 15:22. Därunder syns fyra cirklar och två halvcirklar. I cirklarna till höger avbildas två fiskar. Framställningen syftar på brödundret med fem kornbröd och två fiskar, det femte brödet är brutet. Texten är en nattvardstext, brödet bryts och det räcker till alla. Dörren är signerad, konstsmeden hette "Asmunder".

Nära orgeln, på nordväggen hänger den gamla altartavlan. Troligen härrör krucifixet från kontinenten medan omfattningen kommer från en konterfejverkstad i Vadstena. Tavlan avlägsnades snart från koret eftersom ljuset från korfönstret behövdes.

Mer om Väversundamadonnan och triumfkrucifixet

Madonnan i Väversunda kyrka (pdf)

Den lagade och rekonstruerade kopian av 1100-talstriumfkrucifixet i Väversunda (pdf)

Redan under medeltiden var vägen mellan Vadstena och Jönköping sträckningen för Eriksgatan. Den numera nedlagda järnvägen mellan Linköping och Ödeshög, som öppnade för trafik 1888, hade station i Väversunda samt hållplats vid Djurkälla. Väversunda by bestod vid tiden för laga skifte på 1830- och 1840-talen av 12 gårdar. På Väversunda södergård, som även varit prästgård, föddes 1779 kemisten och vetenskapsmannen Jöns Jacob Berzelius. En minnesten sattes upp utanför kyrkogårdsmuren 1879.

Vid gravgrävning på Väversunda kyrkogård har vid flera tillfällen påträffats fragment av tidigkristna gravmonument, s k eskilstunakistor, vilket kan indikera att en träkyrka existerat här redan under 1000-talet. Den nuvarande kyrkan har genom dendrokronologisk provtagning daterats till 1160-talet. Den uppfördes av kalksten med ett rektangulärt långhus med ett smalare kor med absid. Kyrkan har bevarat mycket av sin ursprungliga karaktär med flera speciellt intressanta byggnadsdetaljer. Både över långhus och kor står de ursprungliga takstolarna kvar. Remstyckena, d v s de bjälkar i murkrönet som bär takstolen, har en utvändigt ristad och delvis målad dekor av både vikingatida och romansk karaktär.

Kyrkan försågs redan under tidig medeltid med kalkmålningar. Rester av de romanska målningarna finns på korvinden och i absiden.

Carl Fredric Broocman berättar i mitten av 1700-talet:

"Kyrkan står på Krono grund, en och 3 ottondedels mil ifrån Wadstena, och 3 ottondedels mil ifrån Moder-Kyrkon (Rogslösa kyrka), vid Sjön Tåkerns Wästra strand, SödOst om Åmberg; och är upmurad af Gråsten samt beprydd med ett nätt af bjälkar byggdt och med bräder betäckt Torn. Med Choret håller hon i längden 34 alnar, och uti bredden 8 och 3 fjerdedels aln. När hon aldraförst blifwit anlagd, therom äges ingen kunnskap; men att hon är tillbyggd uti Kyrkoherdans Plananders tid, wid paß år 1717, therom weta Folk berätta.

Vapnhuset upmurades år 1755. Kyrkan är ganska ljus och beprydd med en Altartafla, som föreställer Christi korßfästelse, och med en af Snickare-Arbete år 1689 upsatt Prädikstol, med Frälsarens, S:t Johannis, Petri och Andree bilder. En gammal Kalk är här, med påskrift, uti Latinska bokstäfwer, så lydande: Sæll ær then menniska wist, Som tror på Jesum Christ, år 1564. Uti åfwannämnde Torn hänga Klockorna, och står på then större följande: In honorem Dei, et emolumentum ecelesiæ in Væfversunda, hæc campana Junecopiæ emta Anno 1704, sub augustissimo Rege Sveciæ, CAROLO XII. [...] Then mindre har alsingen påskrift.

Af gamla Minnes-märken ses uppå Kyrko-dören ett litet aflångt Jern med Munska bokstäfwer inhuggne, så lydande:

ASMUNTAR. FEDI. TAUR. DASAR.

Thet är: Asmund gjorde thenna Byggnad."

Orgeln

I Väversunda kyrka fanns fram till 1892 en orgel, byggd 1784 av orgelbyggaren Lars Strömblad, vid denna tid bosatt på Nyby i Väversunda socken. Delar av Strömblads orgel finns magasinerade i kyrkan. Den nuvarande orgeln byggdes 1892 av orgelbyggaren Salomon Molander i Göteborg. Från början stod den på en läktare men flyttades 1948 ned på ett podium. Den har endast fyra stämmor, en manual och bihangspedal. En av stämmorna, Flöjt octaviant 4´, var ursprungligen en Gamba 8´ som omarbetades 1948. Fasaden ritades av arkitekten Folke Zettervall. Klangligt ger orgeln prov på det samtida västsvenska orgelbyggeriet. Som koralorgel är den uppskattad, och den förmår, trots blygsamma resurser, också tolka enklare kompositioner ur den romantiska orgelrepertoaren.

Mer om Väversunda kyrka

Kulturhistorisk inventering, Östergötlands länsmuseum 2005 (pdf)