En stor sten, träd, grönt gräs, en kvinna tittar i en bok. Och bakom ett öppet landskap.
Foto: Christian Grässer

Klashagen - Naturens kyrkolokal

I generationer har Frösundabor funderat över varför Klashagen heter just Klashagen.

I generationer har Frösundabor funderat över varför Klashagen heter just Klashagen. Ingen har kunnat erinra sig att någon Klas har bott i närheten. Men förklaringen kom den där dagen när småpojkarna från Näs åkta kana på berghällarna! Här nämns en Niklas, eller den vanligare formen: Klas. Eftersom Livsten byggde sina broar här i trakterna är det inte orimligt att tänka sig att den vackra hagen fick namn efter den ende av hans söner som bar ett kristet namn.

Det finns tecken som tyder på att Helgö gård låg just här där marken är som högst.

Sälgen – naturens förrätt

På ängen växer backsippor, gullvivor, brudbröd, solvända och gökärt. Eftersom markerna har betats har mindre örter haft möjlighet att hävda sig och växa. Idag går inga djur här längre. För att hålla marken öppen röjs den nu av Naturskyddsföreningen och Frösunda hembygdsförening.

Längs dikesrenarna och hagarna växer det gott om sälg. Den anses ofta som en skräpväxt och tas bort. Men det finns alla anledning att vara rädd om den, dess protein- och energirika pollen och nektar är förrätten för nyväckta eller nykläckta humlor och bin inför kommande middagar bland sommarens alla blommor. Utan sälg och andra viden skulle de ha svårt att överleva de första vårveckorna. Bidrottningen matar sina larver, de som så småningom blir de arbetsbin som pollinerar äppelträd, blåbärsris och alla andra växter som kräver pollinering av insekter. Mer än 70 procent av jordbruksgrödor är pollinerade av insekter. Bortåt 180 fjärilsarter har sin larvutveckling hos sälg och viden och många fullbildade fjärilar söker nektar i sälgblommorna.

Mitt i hagen växer en högrest en, invid den stora stenen som står nästan som ett ”altare” invid landskapets ”altartavla”. Enen är troligtvis mycket gammal, av stammen och växtsättet att döma. Det allra äldsta exemplaret av en i vårt land har påträffats i Sarek och har beräknats vara 840 år! ”Vår” en ligger antagligen inte så långt efter!