Tack vare stenarna på Snåttsta och en stor runhäll som finns på Hillersjö gård på Färingsö i Ekerö kommun kan vi följa familjen. Vi får veta mer om deras liv och död, deras släktförhållanden och om hur arv gick till inom familjerna.
När Upplandslagens ärvdabalk stadfästs 1296 verkar lagen ha tillkommit genom praxis som användes redan på Vikingatiden.
Berättelsen om Inga börjar på en sten som är försvunnen, men som blev avritad på 1700-talet. Kanske ligger stenen på någon åker.
På den försvunna stenen stod det:
Inga reste stav och stenar efter Rangfast, sin man. Hon kom till arv efter sitt barn.
Vi vet att Inga växte upp på Färingsö. Hon var det enda syskonet som levde så länge att hon hann få egna barn. Hon gifte sig med Ragnfast som bodde på Snåttsta. De fick ett barn, Gag, men strax efter att sonen föddes dog maken Ragnfast. Sorgen blev dubbel när även sonen Gag dör bara en kort tid därefter. Inga åkte hem till Ekerö igen, där hon hittade sin man nummer två - Erik. Inga och Erik fick inga barn tillsammans. Inga flyttade heller aldrig tillbaka till Markim, men det verkar som om hon försvarade sin mark med hjälp av alla de runstenar hon placerade ut längs vägen. Ingen som vandrade förbi kunde tvivla på vem som ägde gården. Hon lät inte bara rista runstenar, utan precis som på Finnvids storgård, ristade hon också in sitt budskap på en häll. Omöjlig att flytta.
Berättar en historia
Inga lät rista runorna efter Ragnfast, sin man.
"Han ägde ensam denna by efter Sigfast, sin fader. Gud hjälpe hans ande."
En bit bort i hagen ser vi två runstenar till, där vägen från Vreta till Snåttsta gick:
”Inga lät resa dess stenar efter Ragnfast, sin man. Han var broder till Gyrid och Estrid.”
”Inga lät resa stenarna och göra bron efter Ragnfast, sin man. Assur var hans huskarl.”
Inga har gått systematiskt till väga. Hon berättar Ragnfasts historia, vem som var hans far, vilka som var hans syskon och vem som var hans huskarl. Kanske var det viktigt för henne att försvara sin egendom. Hon ville slå fast att det var hon som ärvde. Eller var alla stenarna en förtvivlad kvinnas rop, ett sorgeskrik efter en älskad man?
När Inga slutligen dog, ärvde hennes mamma hela Snåttsta. Bakarv, är den juridiska termen. När en förälder dör ärver barnet, om barnet dör och inte har några syskon ärver den levande föräldern. Därför blev Gerlög ägare till hela Snåttsta.