Ulfs stenar står bredvid Orkesta kyrka.
Foto: Christian Grässer

Ulfs stenar

Från kyrkans parkering syns byn Borresta, där Ulf i Borresta bodde, om några kilometer kommer Inga-leden att passera genom den gård som är byggd på samma plats där Ulf en gång bodde.

Han var en riktig viking, om nu någon kan definiera det ordet. Själv skulle han säkert inte ha kallat sig så. Av runristningarna vet vi att han gjorde tre resor till England och ”uppbar skatt”, de så kallade danagälderna som anglosaxiska kungar betalade för att undvika plundring. Det var precis i slutet av det vi kallar vikingatiden, innan Sverige formades till ett kristet rike och kungen fick maktmonopol. Den sista av Ulfs tre resor var på Knut den stores uppdrag – den störste av alla vikingakungar. Han regerade både över Norge och Danmark efter att han besegrat Olof Haraldsson – han som senare skulle bli S:t Olof, Norges nationalhelgon.

Ulf var inte vem som helst. Forskarna tror att han var en av stormännen som på allvar försökte införa kristendomen i Sverige. Han var säkert rik, bara Knutgälden handlade om 82 500 pund som engelsmännen fick betala. De som deltog fick del i vinsten och forskarna tror att de i sin tur delade generöst med sig till grannar och släktingar.

Parstenar

Att vi vet så mycket om Ulf beror på två parstenar som ristats över honom. Stenen som vi ser vid Orkesta kyrka, stod ursprungligen på Ulfs egen mark:

Men Ulf har i England tagit tre gälder. Den var den första, som Toste gäldade, sedan gäldade Torkel. Sedan gäldade Knut.

Den andra stenen är försvunnen, men även den har ritats av på 1600-talet och vi vet att det stod på den:
Karse och…. De läto resa denna sten efter Ulf, sin fader. Gud och Guds moder hjälpe hans…

Man tror att Ulf också ristade egna runstenar. Forskarna är långt ifrån eniga om det, men vissa tecken tyder på att han själv var runristare:
Ulf lät resa denna sten efter Onäm sin farbroder. De bodde båda i Borresta.

Att Onäm också hade två döttrar, förstår vi av en annan sten som Ulf ristade: Gyrid och Gudlög de läto resa dessa stenar efter Onäm, sin fader och Gudlög efter Ansur, sin man. Tyd dessa!

Senare har Ulf troligtvis ristat en mycket vacker sten efter sin släkting Ulf i Skålhamra som bodde på andra sidan Vallentunasjön:
Ulfkel och Gye och Une de lät resa denna sten efter Ulf, sin gode far. Han bodde i Skålhamra. Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ, förläne honom ljus och Paradis.

Här förstår vi att Ulf är kristen, bönen är direkt påverkad av kristet tänkande, både i ordval och till sitt innehåll. Vad hände med Ulf under resorna till England? Vad var han med om? Vad han bara en orolig själ som alltid måste vara sysselsatt, var det därför han började rista runor? Eller hade det hänt något med honom? Något som var så stort att han - sjöfararen - satt timme efter timme, dag efter dag, och hackade in sitt budskap i stenar vi än i dag kan läsa?

www.pilgrimsleder.se, Hanneryd, Ola. Länsstyrelsen i Jämtlands län
Edberg, Rune, 2006. Folk och rövare i Sigtuna stad: danagäldernas roll vid samhällsomvandlingen omkring år 1000 Ingår i Situne dei: årsskrift för Sigtunaforskning. Sigtuna museum.