Hallå där, Evina, 17, du valde att konfirmera dig ifjol och åka med gruppen till Paris. Kan du berätta vad ni gjorde?
- Det började med träffar Vi pratade mycket om livet och om oss själva. Om vad vi skulle göra om tio år och vad vi ville arbeta med. Om att man skulle ha en förlåtande attityd till andra människor och uppskatta sig själv. Vi lärde oss också mer om kristendomen. Innan vi åkte till Paris övernattade vi i kyrkan för att förbereda oss. I Paris besökte vi vackra kyrkor, museer, åt god mat och pratade. Det blev en otrolig sammanhållning.
Blev det som du tänkte dig?
- Nej, mycket bättre. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle ha så kul och få så många nya vänner när jag konfirmerades. Jag går fortfarande på ungdomsträffarna i Vantörs kyrka varje onsdag och har utbildat mig till hjälpledare. Jag hade också många fördomar mot kyrkan som nu försvunnit.
Hur kom det sig att du att anmälde dig till konfirmationen?
- En kompis mamma som jobbar i kyrkan tipsade mig. Jag googlade och fick genast en träff. Det fanns tre olika alternativ att välja mellan i Vantörs församling, men att åka till Paris kändes mest spännande. Mamma och pappa tyckte att det var en god idé, men det var ett personligt val. Resan var dessutom gratis.
Är du kristen sedan tidigare?
- Jag har alltid trott på något som är större än vi själva. Som så många andra bad jag en bön när det krisade, men det var inte så mycket mer. Nu har jag fått en bredare syn på vad det innebär att vara kristen. Att man inte behöver omfatta allt i sin tro. Jag tror exempelvis inte på livet efter döden, men tycker att bönen är viktig.
Vad var det bästa med konfirmandtiden?
- Jag har funnit ett lugn jag inte hade innan. Och börjat tänka på en massa saker jag inte tänkte på tidigare. Saker jag inte ens visste att jag hade inuti mig. Som hur man skall leva. Om man ska vara förlåtande och visa kärlek. Och så alla vänner förstås.
Vad ska man tänka på när man konfirmeras?
- Man måste vara döpt för att konfirmeras. Jag döptes under lägret, eftersom jag inte var döpt sedan tidigare. Är man osäker på om man vill konfirmeras efter att ha deltagit i undervisningen, är det okej att tacka nej.
Kan du rekommendera andra unga att konfirmera sig?
- Absolut. Var ska man annars prata om livet? Var man vill se sig om tio år och vad man vill jobba med. För att inte prata om alla nya vänner. Det finns oändligt mycket lugn i kyrkan, som man missar utanför. Och så är det kul.