Isak Gustaf Clason föddes 1856 på Rottneby herrgård.
Clason antogs 1874 som elev vid Kungliga Tekniska högskolan och de två sista åren utbildade han sig vid fackskolan för arkitektur. Åren 1879–1881 gick han den kompletterande konstnärliga utbildningen vid Konstakademiens arkitekturskola.
1881 fick han efter en pristävling den kungliga medaljen och ett statligt resestipendium. Under en studieresa till Spanien och Madrid mottog han avgörande intryck av spansk arkitektur.
Clason kom under 1890-talet att anses som en förnyare som förespråkade användning av äkta material såsom tegel och natursten i stället för puts och gips som dominerade den samtida fasadarkitekturen. Han reagerade emot samtidens tillämpning av äldre stilar och ansåg att de alltför rutinmässigt användes på byggnader ,oavsett funktion eller behov. Clason menade att den gotiska stilen, som skapats huvudsakligen ur en religiös känsla, borde användas för religiösa byggnader och behov. Renässansen var exempelvis en stil lämpad för palatsbyggnader.
Clason ritade Östermalms Saluhall i huvudstaden tillsammans med Kasper Salin, som även stod för den komplicerade inre gjutjärnskonstruktionen. Andra kända byggnader som Clason ritat är Nordiska museet och Hallwylska palatset i Stockholm. Clason ritade inte bara byggnader utan formgav även en av Sveriges första standardtelefoner för Telegrafverket 1894.
Kyrkan i Södra Kedum är ett praktfullt exempel på Clasons arkitektur.
Isak Gustaf lämnade jordelivet 1930 i Rättvik.