Den prövade skollärarfamiljen Bohlin
Kerstin Larsdotter kommer med sina föräldrar som treåring från Malung till bördigare marker på Västgötaslätten. Gabriel föddes i Ransberg av föräldrar som var ”bondfolk” enligt kyrkböckerna och han har blivit folkskollärare när han träffar sin älskade Kerstin. De gifter sig och Gabriel får en tjänst i Fyrunga folkskola. Ingen av makarna anar väl vad det innebär att sen bli förälder till 12 barn.
Någonstans på vägen till folkskollärartjänsten i Fyrunga har Gabriel tagit sig efternamnet Bohlin. Fadern hette också Gabriel. Möjligen var det opraktiskt att heta Gabrielson vilket annars hade passat för tidens sed. Kanske ville han med ett nytt efternamn starta ett annat och bättre liv om familjen nedlåtande kallades ”bondfolk”? Var han deras enda son och de satsade allt på hans utbildning? Hjälpte hembygden till? Fattiga människor med barn som visat på goda studieresultat har fått jobba hårdare för sina yrkestitlar i alla tider. Men med god hjälp av sockenbor var det många som blev präster, läkare eller annat genom insamlade medel i bygden. En angelägen önskan om att ge barnen ett bättre liv föddes ur nöden.
Gabriels känsliga fingrar kanske inte passade för jordbruket? Gabriel visar sig nämligen ha en god hand med pennan på flera sätt. Han ägnar sig på fritiden åt att ta med papper och penna på utflykter och tecknar av det han ser. Med blyerts gör han mjuka pennstreck som känns moderna men också avbildande. Utifrån hans teckningar kan vi kan få veta hur trakterna såg ut på hans tid. Kyrkor och andra byggnader avtecknades med luftiga landskap, stiltypiska för Skaraborg. Kanske tog fru Kerstin med sig sitt handarbete där de satt tillsammans i skuggan och odlade sin konstnärlighet medan barnen lekte?
Makarnas första barn Gustav föds 1858 då Kerstin är 25 år och Gabriel 28 år så de har nog prioriterat tiden innan äktenskapet för utbildning. Det var vanligt att försöka hålla barnantalet nere genom att förskjuta äktenskapet så länge det gick. Förälder kunde man bli mycket tidigare än så vid den tiden annars. Men det var antingen en förmån för rika eller ett grymt öde för en fattig ensam ung kvinna.
För paret Bohlin kommer sedan barnen Josephina, Amanda, Karl och ytterligare en son som inte finns antecknad av prästen av någon anledning. Det barnet kan ha varit dödfött eller dött under förlossningen. De tre sista nämns endast på graven, som att de funnits bara en liten stund på jorden och inte mer. Kanske hann de inte döpas ordentligt. Josephina föddes 1860 och dör vid fem års ålder. Vid den här tiden var det inte alldeles självklart att barn begravdes så här i en familjegrav med namn. Även om kyrkan efter reformationen tillät barn - även de odöpta och dödfödda - att begravas på helig mark, levde fortfarande folktro om mylingar kvar. Föräldrar och präster kunde ändå gömma undan barnen nära kyrkmuren, en del gömdes undan på kyrkans vind till och med, så fick de ändå vara nära Gud. För Bohlins fanns möjligheten att ha familjen samlad.
Det verkar som prästen blandat ihop saker och ting något när Josephina dör. Gabriels namn står på raden över avlidna med barnets namn under i kyrkboken. Sedan ett streck över alltihop och ingen orsak nämns om vad som har hänt. Någon rättelse över misstaget finns inte och varför är svårt att förstå. Hade makarna Bohlin råkat i onåd hos prästen i Fyrunga? Tyckte han kanske att söndagarna borde läggas på kyrkbesök och inte utflykter med pennor och stickgarn? Föredrog Bohlin en annan församling och gick till kyrkan där? Stridigheter mellan folktro, kyrkans hållning och mer akademiskt kritiska sinnen inte kunde enas i samsyn kring ”tingens ordning”.
När sedan Otto och Maria kommer till världen 1874 och 1876 som de två sista i barnaskaran döps de av pastor Lindholm från Jung. Han kanske hämtades i hast då oron fanns att även de barnen inte skulle överleva. I kyrkböckerna kan man förstå av anteckningarna att vissa präster var mer förstående och andra dömande.
Vid folkräkningen 1890 bor Gabriel, Kerstin och den ogifte sonen Gustav tillsammans med barnen Otto och Maria i skolhuset. Gustav har nu blivit ”Filosofie kandidat och vikarie, adjunkt i Svenstorp”. Ett år senare dör Gabriel i magkräfta (cancer) och Kerstin lever ensam till 1921 och blir 83 år.
Stenen över graven med Folkskollärare Gabriel Bohlin, hans hustru Kerstin Larsdotter och fyra av deras barn har ännu ett namn nertill. Där hittar vi sonen Lars Aron Bohlin som föddes 1867. Lars Aron gick till sjöss och återvände 60 år gammal till sin sista vila på samma plats som mor, far och alla syskonen. Av de åtta barn som Kerstin och Gabriel fick överlevde fyra.
Trött på jobbet kan man bli ibland - eller hur?
I sin roll som lärare tillverkade Gabriel mycket av det utbildningsmaterial som krävdes för undervisningen. Han förde dagbok där anteckningar om hur arbetet fortskred med de unga adepterna, vilka inte alltid visade prov på studiedisciplin:
Måndagen den 5te Ocktober var det regnigt väder hela dagen.
Läsningen gick bra för Allfrid, någorlunda för Charlott, men alldeles inte för Theodor. Han var så elack att jag alldeles icke fick honom att titta i boken och om jag tvingade honom att vända ögonen åt boken någon gång, hade det endast de följderna, att han skrek med full hals alldeles som jag skolat taga lifvet af honom.
Ack om jag hade en an' Condition
Och sluppe från detta elände
Ja om den än vor' belägen vid Pol'n
Eller vid verldenes ände
Skulle jag känna mig lycklig och nöjd
Sjunga "The deum" med hjertelig fröjd
Ack om jag hade en an' Condition
Och sluppe från detta elände!
Jag har i dag varit sysselsatt med att rekna åt herr OfversteLeutnanten, samt att läsa Tyskan. På morgonen läste jag äfven tidningarna, jag fann då att en Klockareplats var ledig i Göthene, hvilken jag också beslutade att söka, hvarfore jag också tecknade den mig till minnes.
Prövningar leder till tålamod får man lära sig i t.ex. Ryda kyrka genom en inskription på väggen. De tankar som levde förr handlade om att bygga goda karaktärer. Att ha tålamod genom allt skulle vi kanske i dag kalla för ”kämparglöd” eller liknande. Men då handlade också om att ”bestå [Guds] provet [på god karaktär]”. Det får man ändå säga att Bohlins gjorde. De tog sig igenom och vidare, vad det verkar med ett ljust sinnelag.
Vid folkräkningen 1890 bor Gabriel, Kerstin, den ogifte sonen Gustav som nu blivit ”filosofie kand och vik, adjunkt i Svenstorp” tillsammans med Otto och Maria i skolhuset. Det ligger bredvid kyrkan och står ännu kvar.
Ett år senare dör Gabriel i magkräfta och Kerstin lever ensam till 1921 då hon är 83 år. I en skrift från hennes begravning kan man förstå att hon var omtyckt:
Och hennes omtanke och flit räckte ej blott till för det egna hemmet utan för hela bygden vida omkring.
Hon var skicklig med händerna och stickade, vävde och sydde. Hennes matlagningskonst var därtill mycket uppskattad. Hon verkar ha delat med sig av allt hon kunde.
Stenen över graven med Folkskollärare Gabriel Bohlin, hans hustru Kerstin Larsdotter och fyra av deras barn har ännu ett namn nertill. Där hittar vi sonen Lars Aron Bohlin som föddes 1867, senare gick till sjöss och återvände 60 år gammal till sin sista vila på samma plats som mor, far och syskon. Bredvid stenen finns ytterligare gravar som hör till släkten.
Av de tolv barn som Kerstin och Gabriel fick överlevde åtta. Gustav blev rektor, sonen Otto hamnade i Luleå, Josef Zefanja, som använde sig av sitt andra namn eller bara JZ, blev kvar i Fyrunga som ny skollärare och engagerade sig i bygden på många sätt. Han gifte sig aldrig. Amanda for som 16-åring över Atlanten och tycks ha stannat i New York. Vi vet att JZ var mycket driftig och att han byggde sig en gård vid kyrkan (idag finns inget kvar). Säkert gick det bra för allihop.
Tack till Gabriels och Kerstins barnbarnsbarn och deras barn, för ytterligare efterforskningar och vänligt bistånd med uppgifter och bilder.
