Ett stävsamt knektapar
Johannes och Greta levde på Löjtnant Pilsgården i Törestorp som låg ungefär mitt emellan Skarstad och Jung. Johannes Jonsson föddes 1827 och antogs vid kompani LIV 1846. Han var då 19 år gammal och enligt listorna ärvde han arbetet av sin företrädare Anders Stål, som avvek från torpet 1846. Huruvida han tog avsked eller avled framgår inte. Enligt gängse praxis övertog Johannes namnet Stål när han flyttade in på torpet.
Greta gifte sig med Johannes när hon var 25 år och fick då också heta Stål. En del av soldaterna fick namn som Gök eller Rask. En och annan bad om att få ett annat namn när barnen nedsättande blev kallade ”gökungar” eller änkorna för ”raska”.
En soldat måste vara gift. Hittade han ingen fru själv, kunde han tvingas gifta sig med någon som kronan valde. Hustruns grannlaga uppgift var nämligen att ta hand om mark och djur när männen drog i övning eller strid. I en del fall följde de med ut i fält och tog hand om männen där. Änkor efter stupade soldater kunde bli omgifta med nästa som flyttade in på torpet. De slapp de flytta, förmodligen till ett fattigt liv, men fick istället en make som de kanske inte alls kom överens med. Det fanns en tid då Sverige faktiskt upprätthölls i stort sett enbart av kvinnokraft!
Ståls fyra söner och en dotter föddes alla i Jung. Det måste varit ganska trångt i enkammarstugan även om barnen inte kom så tätt. Av prästens notering och det snabba dopet samma dag med det enda tilltalsnamnet ”Janne” kan Gretas första förlossning ha varit svår. Kanske var gossen klen men hämtade sig? Många söner verkar enligt kyrkböckerna från de olika församlingarna ha tilldelats namnet ”Janne” och döpts hastigt. Några år senare kom barnmorskan ”tant Alida” att verka i Jung. Det hade stor betydelse för kvinnorna i bygden!Resten av Stålbarnen fick alla två tilltalsnamn.
Johannes och Greta har sina enkla, ganska lika träkors placerade en bra bit ifrån varandra på kyrkogården. Det var inte alltid gravplats nära anhöriga var självklar. De förmögna fick betala för att samla alla de sina i närheten av varandra, då det ens var något som fanns i åtanke. Att komma i vigd jord kunde vara utmaning nog för en del.
