Olaus 1850-1933 och Kristina 1855-1938
En smidd järnplatta med personligt uttryck utmärker minnet av två föräldrar till sonen som blev smed. Det var Olaus och Kristinas son. Under åren 1918-1920 drabbades världen av spanska sjukan. Spanska sjukan var ett influensavirus som utvecklades till en pandemi som spreds över världen i omgångar. Trots namnet så härstammade inte spanska sjukan från Spanien, utan det var där som smittan först fick stor uppmärksamhet i pressen. I Stockholm slog den första vågen till under slutet av juli månad och var som värst under hösten 1918 då den härjade särskilt mycket i stadens folkskolor.
Det som gjorde influensan speciell var att en stor andel av de smittade var unga och friska personer mellan 20 och 40 år. En av dem var Anders Gustaf Wilhelm, son till Olaus och Kristina Svensson som bodde på Löjtnant Pilsgården en bit från Jung och där Olaus var ”statkarl” enligt folkräkningen år 1900.
Kristina var Olaus andra fru och med honom fick hon tre barn. Från hans första äktenskap med en annan Kristina fick han fyra barn. Då omnämns Olaus som ”torpare” och i hushållet finns också en piga. Första hustrun dör 1888 i något man kallade äggvitesjukan och som var en vanlig komplikation i njurarna efter scharlakansfeber.
Anders Gustaf var yngst av sju barn och bodde på Bondegatan i Stockholm när han drabbades av det virus som tog livet av flera tusen människor i Sverige och miljontals dito över världen. Han var trädgårdsarbetare och kan tyckas borde klarat sig bättre, enär man rekommenderade människor att vistas utomhus för att undvika smitta. Ödet ville dock inte bättre än att Anders Gustaf avled den 24:e december 1918, inlagd på ett av de provisoriska sjukhus som inrättats för att kunna ta emot en stor mängd sjuka människor i Stockholm. Inte bara storstäderna drabbades av ”spanjacken” som den kallades i folkmun, smittan spred sig som en löpeld över landet. Första världskriget med soldater som for kors och tvärs var en bidragande orsak till spridningen mellan länderna. Idag tror man att pandemin började i Kanada.
Som skydd mot spanska sjukan kunde man köpa ett slags enklare gasmasker. Maskerna var gjorda av papper och tillverkades av förtaget Stille-Werner som saluförde 10 masker för 10 öre från sina filialer i Stockholm. Fru Hedvig Lundholm på Upplandsgatan 68 sålde medicinen ”Tussin” som ett medel av för att bli av med de besvär som spanska sjukan kunde ge. Eukalyptusolja ansågs också lätta besvären något.
I likhet med Covid-19 som världen såg skörda en stor mängd dödsoffer ca 100 år senare, kunde samma person smittas av spanska sjukan flera gånger. Dödsorsaken var oftast följdsjukdomar som lunginflammation och difteri. Under våren 1920 började smittan att avta i Stockholm för att försvinna helt under hösten samma år. Ungefär 2 % av de som blev diagnostiserade med spanska sjukan i Sverige dog. Även under Covid-19-pandemin syntes skyddsmasker och ett stort antal mer eller mindre trovärdiga medikamenter på marknaden som påstods skydda eller bota.
Den mycket speciella gravvården där Olaus och Kristina vilar är tillverkad av järn, utformad som en platta med fastsvetsade bokstäver. På toppen sitter en fågel med utbredda vingar. Smeden är Sven Torsten Svensson som var tre år äldre än Anders Gustaf och två år yngre än Tilda Alfrida och således mellanbarn till Olaus och Kristina. Troligen har han tillverkat sina föräldrars utsmyckning. Där spanska sjukan ryckte bort Anders Gustaf redan som tjugotreåring har resten av familjen uppnått hög ålder.