Kontraktsprosten Arvid Afzelius 1714 - 1789
Arvid föddes en kall vinterdag år 1714 i Bolums socken, son till rusthållaren Per Arvidsson och hemmansägaren Afze Larssons dotter Kjerstin Afzesdotter. Afze Larsson och hans son Lars Larsson tog sig namnet Afzelius, en sammandragning av "Afze" från latinets filius (son). Släkten Afzelius omnämns på 1600-talet i Broddetorps socken där de ägde den gård som uppkallades Afsegården.
Arvid Afzelius gifte sig med Catharina Brissman och de fick fem barn, tre söner och två döttrar, Eva och Chatarina. Modern Chatarina Brissman var barnbarn till Sveno Petri Noring. Sönerna utmärkte sig: botanikern Adam Afzelius, kemisten Johan Afzelius och läkaren Pehr von Afzelius och dessa utgör Uppsala-grenen av släkten Afzelius.
Arvid Afzelius och hans maka ligger begravda på Onsjö kullar 800 meter östsydöst om Larvs kyrka. Gravstenen i huggen granit och är 2,5 meter hög. En intressant bakgrund till att prosten i Larv inte fick sin sista vila på kyrkogården har en bakgrund. Prosten Arvid Afzelius invigde för sig och sin maka en särskild gravplats på en av Onsjö kullar vid Bäckaskog.
Sägnen säger att gravplatsens placering beror på att Afzelius, uttryckt på bästa västgötska Larvamål ska ha:
…förtalt sig mot kungen, så att han ej kunne få körgål,
å dammeså legger han på Onsjö kulle.
Arvid skulle alltså ha blivit osams med kungen och nekades därför plats på kyrkogården. Det ramar nog ändå in Larvaprostens högmodiga krav på gravplats med en orsak som inte var alldeles tagen ur luften. Afzelius återvände nämligen plötsligt efter hastigt avslutat riksdagsämbete 1769 utan någon offentligt erkänd anledning. Här finns spekulationer som kommit och gått genom åren, ingen känd som är belagd. Människor som entusiastiskt engagerade passionerat sig inom politiken och religionen kunde väcka mäktiga fiender. Kanske går även stolthet före fall?
Arvid var som prost även lärare och ordningsman, ”välutrustad till både kropp och själ”, sades det. Han hade ett intagande utseende, ett genomträngande förstånd och ett oförskräckt mod i faror. Snabbtänkt och vältalig samt en klok och driftig i affärer. Vad som talade emot honom var en något högdragen attityd och en viss stolthet och egenheter som besvärade somliga. Han lät exempelvis sina syskon kalla honom ”J” men hans bror Per fick kalla honom ”Käre Bror.”
Karriären tog snabbt fart efter 1735 då Arvid skrev in vid Uppsala universitet: 1743 magister och prästvigd 1745 för en tjänst som extra ordinarie bataljonspredikant vid Livregementet. 1749 tillträdde han som kyrkoherde i Larvs socken, blev 1763 prost och 1771 kontraktsprost.
Afzelius var riksdagsman 1765 och 1769 under den så kallade Frihetstiden, en epok i Sveriges historia som varade mellan 1719 och 1772. Under frihetstiden styrdes Sverige i hög grad av riksdagen, i synnerhet efter 1738 då hattpartiet (”Hattarna”) framträdde, vilket snart ledde till att motståndarna organiserade sig i mösspartiet (”Mössorna”). Utrikespolitiskt var Sverige starkt försvagat, och två misslyckade krig – hattarnas ryska krig och pommerska kriget visade att Sverige nu var långt ifrån den militära stormakt det varit under förra århundradet.
Under perioden gjordes stora framsteg på vetenskapens och kulturens område med män som Carl von Linné och Carl Michael Bellman, vilket inspirerade Arvid till att skriva texten till ”Näckens polska”. Han gav även ut böcker med Erik Gustaf Geijer. Även på lagstiftningens område gjordes stora insatser under Arvids tid. 1734 års lag som fortfarande utgör grund för svensk och finsk lagstiftning och tryckfrihetsförordningen 1766.
Frihetstiden blev uttrycket för att det kungliga enväldet upphävdes år 1719, varvid landet blev fritt från enväldesmonarki. Perioden avslutades med Gustav III:s statskupp, vilket ledde till att mer makt ändå lades tillbaka i kungens och riksrådets händer (den gustavianska tiden).
Arvid Afzelius dog den 5 maj 1789 och hade då fått leva under en av landet mest händelserika epoker och slutade som kontraktsprost i Larv.
