Lyssna

Johan Hindrickson Rytter & Catharina Håkansdotter Hand

Gravhäll Levene kyrkogård

Frillor och frillobarn

Frillor och frillobarn var oproblematiska företeelser under vikingatiden men under medeltiden framåt under kyrkans påverkan vad gällde familjebildning kom sexuallivet att granskas. Det hade inte enbart med kristendomen att göra utan också det faktum att ätterna började forma en hel nation som krävde ett styre där ägandet reglerades, dvs arvrätten blev högintressant för en framväxande kungamakt.

Frillor var helt enkelt älskarinnor till gifta män och avkomman kallades frillobarn. Det probematiska rörde mest arvsrätten så det kom att regleras på olika sätt. Genom att ge ett erkännande till ett barn som tillkommit utanför äktenskapet, kunde det innebära fördelar för barnet. Ibland kallades barnet ”naturligt barn” men innebörden var alltså ”ett barn som blivit till utanför äktenskapet”. 

Inom Vasaättens kungliga gren gavs flera frillobarn namnet Gyllenhielm. I lagen reglerades frillobarn från 1350 och från 1442 reglerades hur frillobarn ska uppfostras. Modern ska ta hand om barnet tills det är tre år, och sedan fadern tills det är sju. Båda föräldrarna hade dock vårdnaden tills barnet var sju år. Till skillnad från horbarn fick frillobarn ärva fadern. Frillobarnens särställning bland oäkta barn försvann inte ur lagtexten förrän vid införandet av 1734 års lag.

 

Gravhäll för Johan Hindrickson Rytter & Catharina Håkansdotter Hand

 

På 1600-talet byggdes Levene kyrka ut betydligt på initiativ av Johan Hindrikson Reyter, landshövding, överste och ägare till kungsgården. Kärt barn har många namn sägs, det så lägg gärna märke till att stavningarna varierar liksom namnen för detta par: Johan blev adlad och kom då att skrivas Rytter i efternamn, Hindrickson förenklades till Henrikson och Catharina kallades Karin. Stavningar som Reuter,  Reyther och Reyter förekommer också. Utan en svensk standard för stavning vid den här tiden blev det  lite som det föll sig ibland. I folkmun kom man lokalt att säga och säger än i dag: Rytter.

”Det Rytterska gravkoret” revs 1887, vad ryktet säger på grund av familjär osämja kring det. Kvar finns idag bara familjens gravhäll mot kyrkväggen och i kyrkan hänger ett porträtt av den älda Herrn, klädd i starka röda färger.

"Johan Hindricksson Reyther" föddes den 24 juni 1585 i Skönberga, Östergötland. Det var på midsommardagen som då även kallades Sanct Hans och avsåg Johannes Döparens dag. Den 18 januari 1644 dog han 59 år gammal i Göteborg med gravplats i Levene.

Om ”Karin Hand” vet man att hon föddes den 29 juli 1585 i Odensjö, Småland, så de var jämngamla. Kanske hade föräldrarna haft god kontakt och såg redan giftermålet framför sig när de föddes? När hon dog saknas exakt datum för men man har noterat att hon ”levde som änka” i några år efter maken. Hon dog åtminstone någon gång efter 1646. Fru Hand omnämns som det var populärt att titulera sin fru vid tiden som ”K. Hustru” dvs Kära Hustru. Karin var dotter till ståthållaren Håkan Hand. Hennes mor var Virginia Eriksdotter Vasa och var så kallad ”Erkänd dotter” - Frillodotter till Erik XIV.

Texten på gravhällen med den ålderdomlig stavningen: 

Anno 1664 then 18 Ianuari när klåckan war widh 5. Om morgonen afsomnade i Gudh uthi Göteborgh then edle och welborne her Iahan Hindrikson Reyter til Lefwene och Bestorp, fordom krigzöfwerste öfwer alt Westgötiska fotfolk, så och commendant och landzhöfdingh öfwer Elfzborgz län och Daal sampt Giöteborgz stadh, nu saligh hoos gudh och ligger här begrafven med sin kiära husfru then edla och welborna fru Karin Hand till Bergstorp och Bierkenäs som i Herranom afsomnade anno16.. then …. Gudh förläne dem ehn saligh upståndelse på then ytersta dagen. Christus ähr wårt lif döden ähr wår winning. Psal:3 Iagh ligger och sofwer och waknar up ty herren uppehåller migh. Job.19. Iag wet at min förlåssare lefver och han skal på sistoe upwäckia migh af iordenne, och skal i mit kiöt få se Gudh.

På mer modern svenska kan det se ut så här:

År 1664 den 18 januari när klockan var runt 5 på morgonen avsomnade den ädle och välborne herr Johan Hindrikson Reyter vid Levene och Bestorp i tron på Gud i Göteborg, tidigare krigsöverste över allt Västgöta fotfolk, så även kommendant och landshövding över Elfsborgs län och Daal samt Göteborgs stad,

nu salig hos Gud och ligger här begraven med sin kära hustru, den ädla och välborna fru Karin Hand vid Bergstorp och Bjärkenäs, som i tro på Herren Gud avsomnade år 16 [saknas] den [saknas] 

Må Gud ge dem en salig uppståndelse på den yttersta dagen. Kristus är vårt liv, döden är vår vinning. Psalm 3: Jag ligger och sover och vaknar upp för Herren uppehåller mig. Job 19: Jag vet att min förlossare lever och ska på sistone uppväcka mig ur jorden och i mitt kött få se Gud. 

”Välborne” var en hedersbetygelse som gavs de adliga. Så omtalades Rytter också av superintendenten Andreas Prytz som också lät trycka en skrift i Linköping 1645 där den ädla adelsmannen hedrades ett år efter sin död. Prytz begravningspredikan var bara en av flera sådana som spred idel lovord om viktiga personer och kanske spelade det viss roll inför hans biskopstitel i Linköping 1647. 

Det Rytterska gravkoret hade byggts kort före Rytters död 1644. Det var ett av ca tjugotalet adliga gravkor som i Skaraborg.  Gravrummet var kvar tills 1887 då det revs men det dröjde ända tills 1937 då platsen iordningsställdes genom Skaraborgs regementes försorg.

På den stora porträttgravstenen i grå kalksten ser vi makarna Rytter avbildade tillsammans med sina fem barn.