Lyssna

Ebba Gylling f Sergel

Norra Vånga kyrkogård

Ebba - ett Stockholmsäktenskaps barnbarn

Ebba Gylling är barnbarn till Tobias Sergel (före adelstiteln 1808 stavat Sergell). Ebbas farfar Tobias var den Gustavianska tidens främste konstnär och upphovet till många kända verk. En del platser har blivit uppkallade efter Sergel som till exempel ett av Stockholms mest kända torg: Sergels torg! Gustav den III anlitade honom ofta och betalade bra för inköp av konstverk.

Tobias själv levde i ett så kallat Stockholmsäktenskap med värdshusflickan Anna Rella Hellström och fick med henne fyra barn, varav två överlevde. Sergels för samtiden ovanliga teckningsstil har efterapats av många konstnärer. Sambon Anna var ofta porträtterad i ovanliga situationer och positioner något som visade på hans karktäristiska stil. 

Tobias son Johan fick dottern Ebba tillsammans med Magdalena som kom från släkten Dubois, vilka var etablerade inom bryggeribranschen. Ebba fick tio syskon och det går att ana av källorna att hon ärvt något av sina förfäders för tiden mer frisinnade karaktärer. Det förekom flera skilsmässor och äktenskap med revolterande personer även bland syskonen. 

Ebba gifte sig med en  man vid namn Reinhold Gylling 1844 på godset i Hällberga i Sörmland, där Ebba hade vuxit upp. Makarna blev en del av samtidens rika godsägare som framgångsrikt bedrev jordbruk. Efter Reinholds död 1876 flyttade Ebba tillbaka till Hällberga där hon avled 1804. Hon begravdes sen tillsammans med maken i Norra Vånga. 

Gifta kvinnor fick inte fick lönearbeta under 1700-talet och då uppstod det man senare kom att kalla ”Stockholmsäktenskap”. Det var en form av det vi idag kallar samboförhållande. Det gjorde att kvinnorna kunde fortsätta arbeta trots att de blev mödrar. Ett sätt att lösa praktiska utmaningar med detta, var att om någon tog på sig faderskapet för barnen som kom till, var allt i sin ordning. En samtida man vid namn K.A. Almgren hade ett sidenväveri som under 1800-talet periodvis var landets största kvinnoarbetsplats: Sidenväveriet i Stockholm. Sidenväveriet blev kunglig hovleverantör 1844 och där pågår museial verksamhet med sidenväveri. 

Almgren kunde antagligen i kraft av sin betrodda status ta på sig faderskapet för hela 16 barn. Det var för tiden ingen orimlig barnaskara men för Almgren löste det ett särskilt problem: arbetskraft! För att behålla sina skickliga väverskor med flinka och känsliga fingrar för de ömtåliga trådarna kunde inte vem som helst anställas. Även frun var helt införstådd med den praktiska lösningen. Med tanke på vad siden kostade på den tiden så bör det ha varit värt det! 

Väverskorna kunde genom arrangemanget fortsätta leva med sina barns riktiga fäder och även behålla jobbet. Som sidenväverskor var de också välbetalda och många herrar förstod vikten av att utveckla Sverige på olika sätt. Gustav III var mer kulturell och diplomatisk än krigshetsande vilket bidrog till en positiv utveckling av riket och dess framtid. Delar av historien har velat göra kungen till en festprisse och han var samtida med Bellman och hans visor. Det kan finnas skäl att omvärdera denne kung för mycket av svensk kultur, konst och även kyrkor fick verkligen en blomstringstid under hans regeringstid. Kanske en kombination av nöjen, diplomati, vetenskap och kultur gör oss mindre benägna att föra krig?

Ebba Gylling fick en dotter som kanske var lik sin mor. Ett bevarat porträtt taget i en Stockholmsateljé visar en vacker dam i profil. Sigrid föddes i Stockholm 1850 och dog någon gång efter 1900. Hon var gift med en kapten från Stockholm, Karl Harald Åkerstein, och de var bosatta i Skövde. Maken verkar ha förvärvat majorsgrad för när han senare gifter om sig gör han det som Major Åkerstein.

 

 

Ebba Gyllings dotter Sigrid.

Ebba Gyllings dotter Sigrid.

Foto: Arkivbild

Teckning av Tobias Sergel med kvinna, barn och man. Nationalmuseet.