Den äldre delen av kyrkan skall enligt traditionen ha rests av västgötalagmannen Algot Gripson omkring år 1270.
Kyrkogårdens äldst daterade gravvårdar från 1600- och 1700-talen sitter monterade på väggarna i sakristian efter tidigare kyrkoherdar. Ryda kyrkogård har i övrigt en stor samling äldre gravvårdar. Det som utmärker Ryda kyrkogård är att ovanligt många kvinnor har fått stenar resta efter sig, en del utan att äga någon särskild titel eller utan att själv eventuellt ha kunnat bekosta sin grav.
Kyrkan byggdes både om och upp under kommande sekler. Sockenborna fick vänta i över 30 år på en ny kyrka efter att behovet varit aktuellt redan 1766. Först år 1799 revs den gamla som då redan vid mitten av 1700-talet var 500 år gammal. Dagens kyrka restes på den utvidgade grunden och invigdes 4 juli 1802 av domprost Olof Vestman med ”mycket folk”. Året innan byggnaden uppfördes gick det ut annonser i tidningarna om att de som äger gravar i den gamla kyrkan eller på kyrkogården skulle göra sig meddelade: ”gravrättsinnehavare efterlyses”. Annars hemföll gravarna till kyrkan och dessa skulle igenfyllas. Detta gick ut som en kunglig skrivelse den 12 september 1783 undertecknat av Pastore Loci. Johan Edberg.
Carl Fredrik Fredenheims ritningar låg till grund för nya Ryda kyrka. Predikstolen är ett barockverk från omkring år 1700 som skänktes av fru Lake från Ryda.
”Korvfunten” visade sig vara dopfunt tillverkad under 1200-talet. Enligt historien var Ryda kyrkas dopfunt en tid kasserad och användes av dåvarande kyrkoherdens hustru för att salta in korv i. Carl Johan Smedberg såg dock till att dopfunten gjordes ren och återbördades till sin rätta plats!
Golvet i koret är belagt med de ursprungliga kalkstenshällarna och under den södra korbänken skymtar en halv porträttgravhäll från 1600-talet. Lillklockan i tornet är från 1698 och gjuten av Peter Böök i Göteborg.
Mot slutet av pågående gudstjänst söndagen den 23 oktober 1904 uppstod ett jordskalv utanför Kosteröarna med magnitud 5,4 på richterskalan. Det är kraftigaste i Sverige någonsin, ”på tusen år”, och man blev tvungen att utföra en del mindre reparationer i kyrkan. För kyrkor som inte var så väl underhållna gick det sämre.
1937 togs en runsten av gnejs fram ur tornväggen. Texten lyder:
Asmund reste denna sten efter Toke sin fader.
Den står nu utanför tornet och ett solur från 1685 finns också intill.