Annika och Anders - älskade föräldrar
Hemmansägaren Anders Olofsson med hustru Annika Andersdotter bosätter sig på Månsagården i Hällum. Där är Annika född medan Anders kommer från Vara. Gården övertas från hustruns föräldrar och paret stannar där livet ut.
Deras första barn Johannes föds 1832 och efter honom kommer ytterligare 10 barn med ganska regelbundet två år emellan sig, utom i två fall. Greta föds 1836 och dör bara fyra dagar gammal på julafton. Prästen gör noteringen att flickan blivit kvävd av modern. Med en grundligare modern medicinsk undersökning hade det stått ”plötslig spädbarnsdöd”. Det finns forskning som visar att späda barns oförklarliga död bedömdes med mycket stor lokal variation. Det berodde på bristande tillgång på läkare som kunde undersöka saken. Det kunde bli prästen, ibland den ende med högre studier, som fick göra en ganska amatörmässig bedömning. Med tiden lärde de sig ett och annat genom iakttagelser. Då skrevs det ofta okänd barnsjukdom i stället.
Kort därefter blir Anika gravid igen och i november 1837 föds Anders. Han har då två äldre syskon. Johannes och Maja som är född 1834. Efter Anders kommer en flicka 1840 som namnges efter sin döda syster till Greta. Detta var vanligt förr. Hon hinner få två syskon till, Cajsa och Svante, innan scharlakansfebern tar även den andra Greta till himlen 1844.
Av någon anledning drabbas ingen annan i familjen så hårt av smittan. Annars skördade scharlakansfeber många barn under mitten av 1800-talet. Ännu en flicka föds 1846 och som för att bryta en förbannelse över namnet Greta får hon för säkerhets skull två namn: Anna Greta. Olof föds 1848, Carl 1850 och då Annika är 43 år gammal, kommer den sista som döps till August. Under en period av tjugo år har Annika varit gravid och har då satt elva barn till världen. Ett slitsamt liv som också krävde sina tider av sorg. Vid husförslängden runt år 1857 är lille August också död. De exakta datumen för husförhöret och pojkens död framgår inte.
De fyra äldsta barnen klarar enligt noteringarna i husförhöret att läsa innantill. Skolgången var inte allmän vid den här tiden, så troligen hade Annika och Anders lärt barnen läsa, kanske hjälpte församlingens klockare till. Prästerna kontrollerade färdigheterna. I många hem fanns inte fler böcker än Bibeln, en psalmbok och katekesen (en lärobok i kristen tro). Men det fanns sällan tid att läsa i de hem där barnen behövdes för att arbeta på gården. Sysslor som mjölkning, potatisplockning, utfodring av djuren och skörd var vardag för många barn. Kyrkskolorna växte fram innan beslutet om allmän folkskola kom. En del socknar kunde finansiera välutbildade och resursstarka lokala personligheter för att läsa, räkna och skriva. Oftast handlade utbildningen om att lära sig ett specifikt yrke och var inte utformade som vi tänker oss i dag.
Var syskonen Greta och August finns begravda är okänt. De barn som överlevde föräldrarna reste den dubbla stenen efter faderns död och den har en lång inskription. Moderns namn Annika har tappat ett n. Möjligen spelade stavningen mindre roll eller så var stenhuggaren av en annan mening. Stavning var ännu inte standardiserad och det fanns många lokala varianter, man skrev mer som man tyckte att det lät. Stavningsreformen kom först 1906. De yngre barnen i familjen fick kanske några år i en ”riktig” skola sedan folkskolereformen införts 1842.
Anika Andersdotter 1810-1863 och Anders Olofsson 1805 -1873
Barnen reste stenen vid kära föräldrars stoft
De efterlevande barnen höll sina föräldrar kära och valde ett bibelställe till gravstenen som pekar på vårt himmelska hopp från 2 Korintierbrevet kapitel 5 som på modern svenska lyder:
Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner
så har vi en byggnad från Gud,
en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand
Den 1 augusti 1873