Akrobaten och ärtodlaren Bertil Johansson
Bertil Johansson föds 1915 och växer upp på Kvistegården i Sparlösa. Tidigt börjar han träna och tänja kroppen åt alla håll. Han blir så duktig på sina konster att han kommer att utöva det som ett yrke. Bertil blir akrobat och reser världen runt. Under artistnamnet Berto åker han ut som cirkusartist.
Så småningom efter några turer i världen flyttar Berto hem och blir Bertil igen. Han övertar Kvistegården tillsammans med sin fru Nanna. Efter att ha återfunnit en gammal gröda av säregen art i ett spannmålsmagasin hos en granne, kommer han att skriva ännu en märklig historia. Det är en gråärt som han finner, troligen under slutet av 1940-talet eller början av 1950-talet. Den ska historiskt ha varit allmänt förekommande i Sparlösabygden. Både enligt historiska källor och Bertil själv, har den beska och torra ärtan ha räddat livet både på släkten och Sparlösas befolkning under nödåret 1866.
Det är en intressant insats i kamp mot svält i ett globalt perspektiv han sen blir en del av. Men som med så mycket annat spreds inte bara ärtan utan även sägnen om ”Mannen som tog Sparlösaärtan till Kina”. Det är en historia som envist frodats men så var det inte! Kanske bottnar historien i resor han gjorde österut förr var Asien i stort sett synonymt med Kina.
Däremot sände Bertil över ärtor till Afrika. Han kallade gråärten lite skämtsamt för ”Jättekromosomärt”. Det spektakulära han inte kände till var det höga proteinvärdet som slår de moderna sojabönorna. Det latinska namnet är Pisum Sativum och tillgången är sparsam, vilket är synd för en ärta från Sparlösa i våra tider då vegetabiliskt protein är eftertraktat. Den lilla ärtan har idag ett viktigt användningsområde som en bättre gröda i många avseenden och används bland annat för att föda upp sötvattenfisk i exempelvis Sydafrika.
Sparlösaärtan var med i sortprovningar under början av 1900-talet innan den föll i glömska och sedan lyckligtvis har återupptäckts igen. Den är en av de få gråärtssorter som finns från Västergötland och Bertils insatser för kulturen och mot svälten är värda att komma ihåg. Idag har många åter fattat intresse för att bevara våra gamla kultursorter och den till synes lättodlade gråärten går numera att köpa. Den går i Sverige under namnet ”Sparlösa” men utomlands säkrast under sitt latinska namn. I Sverige har gjorts tester att införa den som en ersättning för sojaprotein i skolmaten men utmaningen ligger i att trolla bort dess lite beska och säregna smak. Inte desto mindre är den ett långt mer hälsosammare alternativ.
1986 förärades Bertil Johansson ett välförtjänt kulturstipendium från Vara kommun. Han var också med i Grästorps brottningsklubb och verkar ha tyckt om att jobba ordentligt med kroppen på olika sätt.
Lokalt engagemang och ett kreativt sinnelag ledde till att Bertil blev upphovsman till ljusstaken med Levenehästar som är känd i trakten. Han var dessutom en viktig person när det gällde bevarandet av Sparlösastenen.
Bertil Johansson avled 1995 och ligger begravd under en liten liggande sten, tillsammans med Nanna som levde till 2001. Deras grav är placerad i hörnet utanför den inhängande och påkostade familjegrav som tillhör godset Ulfstorp. För dagens betraktare av graven på plats, är det nästan som att Berto in i det sista gjorde en liten frivolt!