Det här tycker ungdomar om vuxna

– Gå och hämta något som symboliserar hur det är att vara ungdom, säger jag och förväntar mig att de åtta ungdomarna ska ge sig i väg och leta runt i Sollyckans kyrka.

En reser sig upp för att hämta något. De andra sitter kvar. Två tar genast fram sina mobiler och lägger på bordet. En tar en godis från en godisskål på bordet och lägger framför sig. De andra inget. Det här kan bli ett fiasko tänker jag. Blir det så här lite respons på allt jag säger faller planen för ungdomskvällen i Sollyckans kyrka helt. Jag hade tänkt mig ett fint samtal om att vara ung idag och relationen till vuxna, men jag funderade på om jag symboliserar vuxensamhället och de distanserar sig till mig. Inte ens godiset lättar upp stämningen.

Nåja, jag får väl försöka, tänker jag. När hon som gick i väg kommer tillbaka har hon en kista i händerna och jag försöker starta ett samtal om vad de har valt.

– Varför tog ni fram era mobiler? frågar jag.

– I den här finns allt. Här finns mina kompisar, meddelanden från dem och foton med dem. Hela livet är här.

Mer dynamisk vardag 

Så det handlar alltså om relationer, inte så olikt från när jag var i deras ålder för drygt 30 år sedan. Skillnaden är att då var umgänget begränsat till de som var fysiskt närvarande och bilder från det som hänt innan fanns bara i mitt minne och jag var tvungen att beskriva dem i ord. Nu kan flera vara med direkt på distans och det går att visa med foto vad jag gjort innan. En utökad och mer dynamisk vardag. Mobilernas närvaro stör inte samtalet, ungdomarna låter dem ligga och ingen mobil låter under tiden som vi pratar.

Jag frågar om appar, borde det inte kommit någon ny, Snapchat och TikTok som dominerar i deras ålder är ju gammal. De nämner BeReal. En app utan filter, som visar livet som det är. Är det så att de söker äkthet bortom Instagrams välstylade värld?  

Skattkistan som tjejen hämtade, då?

– Den tog jag för att vuxna ser på oss som skatter.

Nästa fråga och uppdrag att hämta saker som symboliserar hur vuxna är. Ett par mobiler fram igen. För att de vuxna tycker att ungdomarna jämt har sina mobiler. En tjej hämtade en handkontroll till en spelkonsol.

– Det är för att de vuxna alltid vill kontrollera allt.

– Jag tog högtalaren för att vuxna tjatar så mycket, säger tjejen som har ersatt skattkistan med en högtalare.

Samma nu som förr

Jag nämner tre saker jag hade konflikter med mina föräldrar om. Tiden jag skulle vara hemma, städning och läxor. En handuppräckning om vilka som har diskussioner om samma sak med sina föräldrar visar att alla har det.

– Alltså är det inte så stor skillnad på hur det är nu och hur det var när era föräldrar var tonåringar, konstaterar jag.

De suckar lite uppgivet och försöker komma med invändningar som att det ändå är olika.

En kille har valt mobilen som symbol för vuxna men med en helt annan innebörd än de andra.

– Den här är ju programmerad att fungera på ett visst sätt och vuxna är också programmerade att följa vissa regler. Jag tycker de ska vara mer ifrågasättande kring saker som de följer, säger han.

Tycker att vuxna är för lättkränkta

Vi kommer in på det här med hur de önskar att vuxna ska vara och vad det blir för konflikter när de möts. Det handlar inte bara om föräldrar utan det kan vara vuxna som säger till dem att de cyklar på fel sida eller inte har hjälm eller låter för mycket. Jag undrar om det inte kan vara så att vi vuxna faktiskt har rätt ibland, att vi vet lite mer. Det sitter långt inne för ungdomarna att erkänna att vuxna faktiskt kan veta mer för att de har levt längre.

– Det skulle vara bättre om det gick att diskutera sakerna. De behöver inte ta all kritik så personligt och bli kränkta, säger en tjej.

– Nu är det som att de säger att vi ska ta ansvar men de låter oss inte öva på det och när vi sedan måste ta ansvar kan vi inte det.

– De vill att vi ska vara helt perfekta, men vi är också människor som gör fel på samma sätt som vuxna måste erkänna att de gör fel.

– De får acceptera oss för de vi är istället för att kritisera oss. De tycker att vi har fula saker fast de själva har tantiga kläder. 

Behövs fler platser att mötas på

Även om de förstår att vuxna behöver ha sin roll som bland annat innebär att ta ansvar och att sätta gränser finns det mycket irritation och saker de gärna vill prata med vuxna om. Jag funderar kring det här att det finns väldigt få mötesplatser där ungdomar möter vuxna som inte är föräldrar eller lärare. Någon att prata med helt enkelt, som i ungdomsgruppen i Sollyckans kyrka. Här kan ungdomarna mötas och vara med varandra, och de gillar det verkligen. En stark positiv gemenskap där de delar livets allvar och skratt med varandra. Och hela tiden finns en vuxen som är där som de kan prata med. En del gör det. Mycket. Det är församlingsassistenten Linda Torstensvik som håller i ungdomskvällarna och alltid är där. Dock är hon inte utanför föräldrarollen helt, hennes två tonårsbarn är också här och pratar om hur vuxna är. Ibland bränner det till lite.

Ungdomar har mycket att komma med

– Nu tänker jag vara vuxen, säger jag och tvinga er till en sak. Alla ska resa sig upp och gå och hämta tre saker som symboliserar Gud. En som är för Fadern, en för sonen Jesus och en för den helige anden, säger jag efter att ha avbrutit det livliga samtalet.

Den här gången lämnar alla soffan och letar längre eller kortare innan de kommer tillbaka med lite olika saker. När vi går igenom vad de hämtat och varför blir det som en predikan där alla bidrar med en.

På samma sätt som ungdomarna skapade predikan tillsammans gör de onsdagskvällarna i Sollyckan till en fin mötesplats präglad av bland annat närvaro, frihet och skratt. När tonåringar tas på allvar och får agera tillsammans i en trygg miljö blir det otroligt bra på många sätt.

De vill skratta, leka, prata om livet, möta vuxna och bli tagna på allvar. De vill till och med samlas i kyrkan för en andakt med sång och bön. För allt är en del av livet och ungdomarna lever, ofta med lite mindre filter och mer direkt än vuxna.

Vem som åt mest godis? Det får du fråga ungdomarna om.

Text och foto: Kent Pettersson
Publicerat i Var med 2023 nr 1