Glädje och mycket folk i kyrkan

Kören har övat en stund innan gudstjänsten ska börja. Under pausen innan gudstjästen står en del av körsångarna utanför kyrkan i grupper och pratar samtidigt som folk strömmar till över torget och på gatorna som leder mot kyrkan. När 350 person ska samlas till gudstjänst märks det. Agendorna tar slut och man får be folk att flytta sig lite längre in i bänken. 

Förberedelserna pågår och deltagarna hälsar på varandra. Här och där ser man en präst som pratar med någon, kanske förberedelse för gudstjänsten eller om något annat. 

- Tyvärr har agendorna tagit slut, säger en kyrkvärd som hälsar välkommen till några som kommer strax innan det ska börja. 

De som kommer sent får nöja sig med en psalmbok och om man inte vill be någon att flytta sig längre in i kyrkbänken får man sätta sig på bänkarna utmed kyrkans väggar. 

Längst fram i kyrkan sitter den stora kören på båda sidorna av altaret. Delar av kören har sjungit musiken tidigare, men det var i torsdags som kören bildades. Då var det workshop för kör och andra förberedelser, för alla är med och gör gudstjänsten till fest och glädje. 

En liten bit in i gudstjänsten leder kören och musikerna församlingen i sångerna Kyrie och gloria. Det är delar av Gloriamässan som man ofta förknippar med Oslo Gospel Choir och som är skriven av Tore W Aas. 

Barnen går iväg till söndagsskolan under ljud och liv. Det märks när de går och ingen missar när de kommer tillbaka. 

Tempot minskar och det blir lite lugnare när församlingens kyrkoherde Fredrik Ivarsson predikar om dagens text. 

- Alla kan vinna, när alla vill lyfta varandra. Störst är inte den som blir sedd av många, utan den som ser andra. Att göra någon annan lite större, det är det största vi kan göra, säger han en bit in i predikan. 

Det handlar om att vi är människor och att sättet att leda och vara störst är något annat än hävda sin rätt bestämma över andra. Visionerna och hoppet är stort men vi kan ändå tro på och försöka. Det gör inget om vi misslyckas för vi är människor. Hela predikan kan du läsa på Fredriks blogg.

Med trummor och dans

Predikan och kyrkans förbön är slut. Slagverkaren börjar spela på trummorna och fyller kyrkan med ljud. Fram i mittgången kommer barnen som varit på söndagsskolan. En glädjeprocession och några barn viftar med palmblad och tyger. Sist kommer fyra tjejer indansande och fortsätter dansa under hela sången Sanctus som inleder nattvardsbönen.

350 personer får ta emot Kristi kropp och blod i nattvarden. Tre stationer på olika platser i kyrkan och ytterligare några ställen där man kan be på olika sätt. 

Hela kyrkan är i rörelse, kyrkan i bemärkelse människorna som är kyrkan. Inte byggnaden för den står stabilt. Rörelsen sker framåt, bakåt, åt sidorna inåt och utåt. Både genom människor som flyttar sig och tankar och själar som får stanna upp och ta emot den livgivande nattvarden.

Gudstjänsten avslutas med sång och dans när alla tillsammans sjunger välsignelsen och går ut i procession för att fortsätta festen och gudstjänsten i vardagen.