Lasse Diding sitter i en fåtölj och tittar åt sidan.
Foto: Kent Pettersson

Lasse Diding lämnade konflikterna

En rik kommunist som vill bli medlem i Svenska kyrkan. Det kan låta som flera motsägelser i samma mening, men i entreprenören och varbergsprofilen Lasse Diding knyts det ihop.

Lasse Diding började driva hotell för att tjäna pengar så att han sedan skulle kunna skriva en bok. Pengar tjänade han, men den där boken blev aldrig skriven och är inte prioriterad nu heller. Energin lades på en av de saker som har gjort Lasse känd i och utanför Varberg, Hotell Gästis med Leninbadet och Hotell Havanna. Nu driver han inte längre hotellen utan har andra projekt.

Han sitter i en fåtölj med utsikt över havet och Varbergs fästning. Längst ut på platsarna ligger Nordblomska villan, eller Villa Uljanov som han kallar det efter invigningen av Leninland. Uljanov är Lenins födelsenamn, Vladimir Iljitj Uljanov. Det stora huset är centrum i Leninland som invigdes i januari och är ett sätt för Lasse att bidra till en bättre värld.

Vill lämna ett avtryck i en liten stad

– Tidigare i mitt liv sprang jag på alla bollar. Nu försöker jag tänka efter lite mer. Jag vill vara med och lämna avtryck i en liten stad. I min lilla värld av författare med hjärtat till vänster. Jag vill att de ska kunna komma till Varberg och uppleva det på sitt bästa sätt. Varberg skulle kunna bli ett Sigtuna till vänster. Det är målsättningen att skapa.

Han syftar på Sigtunastiftelsen som mötesplats för människor och idéer. Lasse vill använda sina förmågor och pengar för att ge något tillbaka till den vänsterrörelse han fått mycket av och som han brinner för.

– Det enda jag varit bra på är att tjäna pengar på hotell, säger han och skrattar.

Med stor självdistans och insikt i hur han har varit och är som människa reflekterar han över sitt eget liv som det har varit, är och hur han önskar att det ska bli.

– Det är inte lätt att möta hur man är som människa.

Hans historia som alkoholist och med olika nästan maniska beteenden, så som samlandet, har tvingat honom att fundera mycket och söka andra vägar.

– Jag vill inte hamna i den där ensamheten som en del gamla gubbar hamnar i. Att bygga upp relationer tar tid. Det går inte att köpa.

Söker inte längre konflikterna

Förr var det projekt som gällde och nästan all kunskap hämtades in genom bokläsning. Nu för tiden lägger han mer tid och energi på att möta människor, som han kommit på att han också lär sig mycket av, och bevara något för eftervärlden. Den bråkiga rika kommunisten inom honom har blivit mjukare och fått fler dimensioner.  

– Jag älskade konflikter. Jag såg fram emot dem. Jag gick igång på konflikter, säger Lasse och ler.

Ögonen lyser av glädje som på en spjuveraktig pojke i färd med att planera nästa upptåg när Lasse pratar om konflikterna han i många fall provocerat fram. Men Lasse tar inte fram pennan och skriver en provocerande debattartikel, han gör inte ens ett inlägg på Facebook för att reta upp någon för skoj skull.

– Eftersom jag har förstått att jag var sådan har jag ändrat mig. Jag vill inte vara sådan. Men det är sådan jag var.  

Vid en demonstration i Växjö 13 april 1985 utspelades en scen som fångades på bild av fotografen Hans Runesson. Konstnären Susanna Arwin började använda fotot inom sin konst och det resulterade slutligen i skulpturen Med handväskan som vapen som visades första gången på en utställning 2014. Skulpturen är en kvinna som svingar en handväska. Nazisterna som hon svingade handväskan mot i Växjö för nästan 40 år sedan finns inte med i konstverket som blivit världskänt. Mest på grund av debatterna som skapats när politiker vill förhindra att konstverket pryder det offentliga rummet. Som i Varberg.

Lasse köpte in en skulptur i naturlig storlek som först var tänkt att hamna i Växjö där politikerna sagt nej liksom de senare gjorde i Varberg när Lasse försökte donera skulpturen till kommunen med villkor att den skulle stå i Brunnsparken. Politikerna tyckte att den var våldsbejakande och provocerande. Kanske var själva gåvan en stillsam provokation från Lasse. Ett sätt att reta lite utan att gå i uppenbara konfrontation.

– Om jag går i konflikt nu ska det ha ett bra skäl. Jag vill inte hamna i konflikt och jag tror att jag inte söker konflikt.

Lasse Diding står vid ett biljardbord.
Samlare: Lasse Diding varken jagar eller spelar biljard, men han tycker om att omge sig med olika saker. En sorts oorganiserat samlande. Därför är Nordblomska villan ett äventyr för öga och tanke. I biljardrummet finns förutom älgen ett par uppstoppade krokodiler på golvet och en byst i ett hörn, och förstås bokhyllor. Foto: Kent Pettersson

Kulturhistorien är viktig att bevara

Strävan att bevara kultur och arbeta för ett jämlikt samhälle och kulturens frihet leder emellertid till konflikter ändå. Som i fallet med damen med handväskan. Nu har Hallands kulturhistoriska museum fått statyn och när de inte använder den i någon utställning står den i trädgården till Villa Wäring som Lasse köpte för några år sedan för att ingen annan skulle köpa det och renovera sönder det. Han ville bevara huset och fann att bästa sättet var att köpa det.

Vill bli medlem i Svenska kyrkan 

Där kommer vi in på den gamla kommunistens ambition att bli medlem i Svenska kyrkan.

– Jag vill gärna bli medlem i kyrkan. Jag gick ur när jag var 18 år för jag tror inte på Gud.

Fast Lasse är inte den som inte kan ändra sig. Och nu vill han gå med, inte för att han har kommit till tro på Gud utan för att han tror på och vill stötta Svenska kyrkans  arbete.

– Jag tycker det är en allmän plikt att vara medlem och betala för att stötta det kulturliv som kyrkan står för, säger Lasse.

Det finns fler saker än kulturen som kyrkan gör som är bra och han har mött den på flera sätt. På sitt humoristiskt provocerande och till ytan kategoriska sätt delar Lasse in de han mött i kyrkan i två kategorier.  

– Antingen snälla tanter som vill hjälpa flyktingar eller besserwissrar som triggar igång och får mig att vilja jävlas, säger han och skrattar.

Ett jämlikare samhälle

Många av de människor Lasse mött som vill göra gott hör hemma inom kyrkan och en del av de kristna värderingarna är han väl insatt i och håller med om på flera sätt.

– I den traditionella socialistiska rörelsen fanns det alltid ett kapitel om urkristendomen. Urkristendomen är den första politiska sekten som valde en frivillig fattigdom.

Lasse är ekonomiskt rik och vill använda pengarna för att gynna andra värden än sin egen lyx och han är för ett jämlikare samhälle. När han funderar på hur han tror att Jesus skulle reagerat om han dök upp i Sverige i dag handlar det om ett samhälle med mindre ekonomiska klyftor.

– Om Jesus kom till jorden i dag skulle han nog bli förvånad över att det var så länge sedan han var här och att samhället fått så stora skillnader. Jag tror att han förvånas över att människor har accepterat det. 
  

Text och foto: Kent Pettersson
Artikeln är också publicerad i Var med 2023 nr 2. 

En liten väska med texten Be Wild and Free.

När hela människan får vara med

Pilgrimslivet innehåller många delar som är viktiga för människans psykiska hälsa. Diakonen och socionomen Li Almgren tror att alla skulle må bra av att pilgrimsvandra.

Porträtt på en kvinna som tittar in kameran.

Ungas utmaningar

Elsa Björling delar med sig av sin analys av vad som är de största problemen och utmaningarna i Varberg.

Porträtt på en man som pratar.

Långt kvar med jämställdhet

Kent Wisti provocerar ofta med det han säger, men han ser sig inte som en provokatör. Han tänker bara utanför boxen och vågar säga saker en del inte vill säga.

Foto på Alliums blomma.

Och vi, vad ska vi göra?

I midsommartid när skapelsen är som vackrast, ljuset som längst och semestervilan är här så hör vi också ökenprofetens röst.

Artiklar

Berättelser från vardag och verklighet som speglar livet.