När Varbergs platser blir levande

Peter Börjesson hälsar och småpratar välbekant med de två männen som står och pratar och njuter av aprilförmiddagens ljuva solsken i ena kanten på Varbergs torg. På vägen in i kyrkan säger Peter hej till en man i kommunens arbetskläder som passerar förbi entrén. Efter 28 års arbete som guide och ständiga promenader runt omkring i Varberg känner Peter många av de som rör sig på stadens gator. När intresset för människor är lika stort som det för byggnader och platser blir det många samtal med dem han träffar.

– Det roligaste med att vara guide är alla möten och att få träffa människor i olika situationer. Jag brinner för folkbildning och den vill jag förmedla, säger Peter Börjesson.

Peters kunskap sträcker sig åt många olika håll och han guidar förbokade grupper som vill ha olika teman eller vara på en speciell plats och under sommaren erbjuds guidning utan föranmälan. Den här sommaren kommer Varbergs kyrka som fyller 250 år vara ett återkommande tema. I ett kvarts millennium har kyrkan stått där och människornas relation till kyrkan har förändrats mycket under tiden. 

Räddad ur två bränder

– Jag märker en förändring när jag berättar om kyrkobyggnaden och inventarierna och lyfter fram kyrkan som kulturbärare. Då har jag förstått att det är fler människor som inte besöker kyrkan regelbundet nu.

Eftersom kyrkan står där den gör och är en fin gammal byggnad med central roll i historien tar Peter ofta med grupperna in i kyrkan och märker hur många fascineras över känslan. Även de som bor i Varberg kanske aldrig har varit i kyrkan. I Varbergs kyrka finns också en del riktigt gamla saker som Peter vill visa och koppla till nu försvunna platser.

– Jag visar dopfunten och berättar att den har barn döpts i den sedan 1600-talet.

Peter återkommer ofta till det här med att kunskap om historien förstärker eller kan skapa helt nya känslor och tankar för det vi ser framför oss. Ibland har Peter haft möjlighet att visa på andra av kyrkans inventarier som är gamla och oftast är inlåsta.

– Man känner det när man håller i de här föremålen. Vad har de varit med om? Tänk att vi kan använda saker som är flera hundra år gamla även i dag. Som dopfunten. Den har räddats ur den brinnande kyrkan på Platsarna och sedan ur den brinnande Carolikyrkan och nu har vi den här.

Med historien i minnet och fötterna i nuet går det att spana in i framtiden och gissa, guida in i framtiden. En spaning som inte sträcker sig 250 år framåt men en liten bit i framtiden, vilken roll har kyrkan då? Byggnaden är kanske samma som nu, eller så kommer betydelsen av den stilla oas kyrkans tjocka vägar inrymmer bli allt viktigare eftersom ljudet i staden ökar. Peter tycker att det är fler och högre ljud i staden nu. 

En viktig social roll

Även om Peter mest pratar om kyrkan som kulturbärare är han starkt medveten om kyrkans roll som organisation, eller kanske gemenskap.

– Jag hoppas att kyrkan har en roll i människans liv i framtiden också. Jag är övertygad om att det kyrkan har att erbjuda är intressant. Det är en rotlöshet som råder nu. I det söker människan fasta platser både fysiskt och andligt. Kyrkans roll i samhället tror jag kommer att öka. Om man inser att kyrkan har den möjligheten.

Historien och förändringar är ett återkommande tema i samtal som kan uppkomma under Peters guidningar, det finns fler än en som försöker antyda att allt var bättre förr.

– Då tar jag ibland tandläkarbesöken som exempel. De var sannerligen inte bättre förr. Allt var inte bättre förr, säger Peter.

Alla förändringar är inte bra, men många är det trots att de under en tid innebär en del svårigheter. Tiden under arbetet med järnvägstunneln under Varberg är sannerligen ingen ljuv tid, men Peter ser fram emot det som kommer när järnvägen genom stan är under jord. Då slipper vi vänta på bommarna och staden knyts ihop utan en järnväg som går rakt igenom.

– Även om det är påfrestande nu kommer det att bli bättre, tror Peter.

Lyft blicken och se dig omkring

Kanske handlar det om vad vi vill se, på samma sätt som vid många andra tillfällen i livet. Vill vi se på gatstenar eller vill vi se de vackra husen? Men hur gör vi då? Det är egentligen ganska självklart.

– Jag brukar be människor att lyfta blicken. Titta på fasaden på Varbergs sparbank. Titta på kyrktornet. Inget har kommit till av en slump. Och sätter man sig in i historien och tänker att människan för 200 år sedan bodde trångt och kom in i detta jättestora rum blir det ännu större.

Det handlar om att se, att upptäcka det andra inte stannar upp inför. Så som Peters bästa plats i Varberg.

– En fantastisk plats är allra högst upp på Hästhagaberget. Där är utsikten vidunderlig. Att ha med sig något gott att dricka och sitta på bänkarna där är fint.

Han skrattar lite kring avslöjandet. För nu kanske det kommer bli mycket människor där och han får inte längre ha platsen för sig själv.

Peter har inte haft någon sommarsemester på 28 år, sommaren är förstås en höjdpunkt med många guidningar, men han sörjer det inte. Möjligheterna till rekreation och välmående på hemmaplan är stora och han tycker att fler borde semestra hemma.

– Man blir inte lycklig av att åka till Australien. En del kanske blir det. Men jag är övertygad om att de flesta skulle bli lika lyckliga av att sätta sig på bänkarna på Hästhagaberget. Det är bättre än att resa utomlands både för klimatet och plånboken, säger Peter Börjesson med det ofta förekommande leendet i ansiktet. 

Text och foto: Kent Pettersson
Texten är publicerad i Var med nummer 2, 2022