Kyrkan ligger på en hög backe mitt i dåvarande byn. Den uppfördes under slutet av 1100-talet och helgades, som den katolska kyrka det var, åt jungfru Maria. Ursprungligen var det en romansk kyrka med långhus, mindre kor och avrundad absid i öster. Ingången låg mitt på södra långsidan. Av denna tidiga kyrka finns endast långhuset kvar då koret med absid rivits och expanderats på 1400-talet. Samtidigt försågs kyrkan med valv och det tidigare platta innertaket av trä togs bort. 1485 var också kyrktornet färdigbyggt. Här har vapenhuset troligen använts som del av kyrkorummet från början. Eventuellt höjdes tornet vid en renovering 1604.
Kring 1800-talets första år ersattes den tidigare tornspiran med nuvarande tegeltak. I början av 1600-talet tillkom utbyggnaden som idag tjänstgör som sakristia. Den har tidigare hunnit vara både gravkor och separat avdelning för herrskapet på Torups slott.
Av de fasta inventarierna är bänkar, altarring och predikstol från 1800-talet. Altartavlan kommer från 1600-talets början, troligen införskaffad i samband med renoveringen 1604.
Överlägset äldst är dock dopfunten som i många år förvarats på historiska muséet i Stockholm efter att ha upphittats som blomsterkärl på Torups slott samt inmurad i kyrkoväggen. Nu är den dock tillbaka i komplett skick igen där den en gång stod då kyrkan var nybyggd vid 1100-talets slut. I vapenhuset ses bland annat den gamla originalklockan samt flera gravstenar från gravar som en gång befunnit sig i kyrkans golv.
Bara kyrka fungerar utmärkt till både dop, vigsel och begravning. I kyrkan finns plats för 120 personer.
