Samarbetskyrka
EFS Missionsförening har för närvarande ett 40-tal medlemmar och är en förening inom Vårgårda pastorat som är verksam främst i Centrumkyrkan. EFS-föreningen byggde fastigheten 1990 och hade den i sin ägo till 2013 då den såldes till Vårgårda pastorat. Från och med 2016 är Centrumkyrkan en Samarbetskyrka mellan EFS och Vårgårda pastorat. Det innebär bl.a att allt arbete sker i samverkan och regleras genom ett Samarbetsråd som består av personer från Kyrkorådet och EFS-föreningens styrelse. Ett avtal reglerar hur denna relation skall se ut och ta sig praktiska uttryck.
Förening för ideella
EFS-förening är ansluten till EFS riks- och distriktsorganisation och arbetar efter egna stadgar. Allt som EFS bidrar med är en del av Svenska kyrkans utbud, främst inom Algutstorps församling lokaliserat till Centrumkyrkan. Såsom EFS-föreningen fungerar i Vårgårda är den att betrakta som en organisation som engagerar och organiserar arbete för ideella inom ramen för pastoratets arbete i Centrumkyrkan.
Verksamhet
Exempel på verksamheter där EFS tar aktiv del i planering och genomförande är att varje lördag förmiddag erbjuda ett lördagscafé som en gång i månaden är ett musikcafé med gästande medverkande. EFS-föreningen har också åtagit sig att svara för vaktmästeri och kyrkvärdskap vid 17-gudstjänsterna. Föreningen är också engagerad i dess utformning och innehåll som oftast är temagudstjänst och/eller musikgudstjänster.
Vid större evenemang i samhället har EFS-föreningen ansvaret för servering och aktiviteter. Det gäller vårmarknaden, cykelfesten, höstmarknaden och skyltsöndagen (första advent). EFS-föreningen har också påtagit sig att julpynta första våning vilket inkluderar allt från, ljus till julgran.
Ekonomi
EFS-föreningen bidrar också med medel till en deltidstjänst som värdinna och utökad diakonitjänst för familjer - främst byggd på Dragets verksamhet.
EFS har egen ekonomi bl.a baserad på kollekter för 17-gudstjänsterna med hänsyn taget till rikskollekter och aktuella kampanjer inom Svenska kyrkan.
Styrelsen
Föreningen väljer styrelse och ordförande på årsmöte.
Lite om EFS missionsförenings historia
EFS kyrka i Vårgårda har haft många namn. Centrumkyrkan, EFS-kyrkan och Lutherska (missionshuset). Det namnet går tillbaka till Martin Luther och den lutherska reformationen på 1500-talet. Bibelordet i Rom 1:17 ”Den rättfärdige skall leva genom tron” fick Luther att bryta med den katolska kyrkan som starkt poängterade gärningarnas betydelse. Början till en luthersk kyrka i Sverige kom under Gustav Vasas tid, och 1593 blev Svenska kyrkan officiellt en luthersk kyrka.
Olika väckelserörelser kom till Sverige på 1700-talet. Dessa fick stort genomslag på 1800-talet. Pietism som lade tonvikten på den personliga omvändelsen. Herrnhutismen betonade starkt Jesu försoning, nåden allena. Metodism med tonvikten på helgelsen.
Man såg inte med blida ögon att många samlades i hemmen och hade egna möten utan kyrka och präst. Från 1726 gällde ett konventikelplakat i Sverige som sa att man inte fick samlas i hemmen för andakt. Detta förbud gällde till 1858.
Carl Olof Rosenius
Carl Olof Rosenius 1816-1868 har betytt mycket för EFS. Rosenius predikade i Betlehemskyrkan i Stockholm som byggdes 1840 (16 år före EFS bildades) och den finns fortfarande kvar som en EFS-kyrka men i annan skepnad. Rosenius blev en centralfigur för väckelsen i hela landet. Han var en s k lekman, alltså inte prästvigd.
1852 satt tre studenter i Uppsala och samtalade. De kontaktade också andra i den lutherska väckelserörelsen och började planera för en friare kyrka. 1856 samlade Hans Jakob Lundborg (1825-1867) ihop16 män i sin lägenhet och där bildades EFS. Han var då bara 31 år.
I stadgarna stod det bl a att det var viktigt att vara tydlig med att EFS var en inomkyrklig rörelse. Kolportörer reste runt med sin väska för att sprida skrifter och böcker. Många andliga skrifter varav Pietisten är den mest kända lästes runt om i stugorna. Budbäraren startade 1857 och finns fortfarande kvar som medlemstidning. De som anslöt sig till de olika väckelserörelserna kallades ”läsare”. Missionsföreningar bildades, kolportörerna började predika, fick tillstånd1906 började de kallas predikanter. Man ville då inte ha medlemsintagning för det kunde verka frikyrkligt.
EFS och Svenska missionsförbundet
Först 1878 bildades Svenska missionsförbundet ur EFS och blev en frikyrka, ett eget samfund. Två saker som bidrog till detta. P P Waldenström var då anställd i EFS som präst och bl a ansvarig utgivare av Pietisten efter Rosenius. Det ena var betydelsen av försoningen. Waldenströms tolkning var att Gud genom Jesu död ville visa sin stora kärlek till människan. Men EFS framhöll att Jesus måste dö på korset för våra synder, en försoningsakt.
Nattvardsfrågan diskuterades också och en del ville ha nattvardsgångar utanför kyrkan och präst, alltså i missionshusen. EFS styrelses syn var att nattvarden skulle handhas av en präst och firas i Svenska kyrkan. Tankar på att bilda församlingar av föreningarna växte sig allt starkare
Det blev en splittring som blev mycket olika i olika delar av landet. I Norrland och även i Skånetrakten stannade flertalet kvar i EFS. Man hade egna bönhus och hade möten där men aldrig kl 11.00 för då gick man i kyrkan, nattvarden firades också i kyrkan. Här i bygderna gick de flesta med i missionsförbundet
Vårgårda
1863 byggdes ett missionshus med 200 sittplatser i Hoberg. Detta var en följd av väckelsen. Detta var 7 år efter att EFS bildats och 15 år innan Sv missionsförbundet bildades. När väckelsen kom 1866-1867 blev missionshuset för litet och man byggde ett större. Det finns en minnessten i Hoberg med texten ”Vårgårdatraktens bönehus stod här 1863-1947. Klar brann den andliga väckelsens låga. Till Guds ära och fädernas minne”
En mycket omfattande väckelse utbredde sig i vårgårdatrakten. Flertalet gick med i missionsförbundet. Under sjuttiotalet fanns det 27 missionshus inom kommunen. Ett museum finns ju också i Nårunga. En EFS-grupp blev kvar i samhället och en i Änet. 1890 byggdes lutherska missionshuset på Kungsgatan 43 i Vårgårda. Möten hölls av resepredikanter som kom och predikant delades delvis med Alingsås men så småningom fick föreningen en egen predikant, (Vilhelm Lindberg, 1925).
Svenska kyrkan hade inget församlingshem i samhället så de använde missionshuset under många år för konfirmandundervisning, symöten, för sitt bibliotek mm. Det byggdes 1937-38. Cirkeln är sluten, även nu används Centrumkyrkan som församlingshem idag. Missionsförbundet hade sin söndagsskola här innan de byggde lokal i samhället
Under 50-talet började man med egna nattvardsgångar med predikanten. EFS var och är fortfarande en organisation inom Svenska kyrkan. I Vårgårda fungerade och upplevdes Lutherska under många år i stort sett som en frikyrka och varken EFS eller Svenska kyrkan verkade särskilt intresserade av ett närmande till varandra.
Centrumkyrkan
Centrumkyrkan byggdes 1990 av EFS missionsförening och invigdes andra söndagen i advent samma år. Det gamla missionshuset revs och på denna tomt och en till utmed Kungsgatan uppfördes den nya kyrkan som också inrymmer en kontorsvåning. De första 10 åren var kommunförvaltningen hyresgäster och de senast 6 åren var det ett vindkraftföretag. Nu är hela denna kontorsvåning bemannad med personal i Vårgårda pastoratet.
Detta var en naturlig utveckling i att fastighetsansvar och ekonomi blev en allt tyngre post för EFS-föreningen medan pastoratets tidigare Kyrkans hus stod inför omfattande och nödvändig renovering. Utvecklingen i denna riktning är också resultatet av en alltmer integrerad verksamhet av EFS i församlingen. EFS har gått från ”frikyrka” till samarbetskyrka. EFS-föreningen har inte haft egen avlönad präst sedan i slutet av nittiotalet. Efter överenskommelse 2012 förvärvade Vårgårda pastorat Centrumkyrkan av EFS missionsförening. Därefter avyttrade pastoratet dåvarande Kyrkans hus (församlingshemmet) som byggdes 1936/37.
Sedan 2016 är Centrumkyrkan som tidigare nämnts en samarbetskyrka där EFS missionsförening numera bl.a. bidrar med ekonomiska resurser till utökad diakonin och till en församlingsvärdinna.