Kyrkan byggdes troligen tidigt 1200-tal. Nära Kvinnestadsjön låg den väl synlig och lätt att nå även sjövägen. Utgrävningar visar att det i mitten av 1300-talet låg en försvarsborg i närheten. Runt kyrkogården skyddade en vallgrav mot ovälkomna besök. Vallgraven på framsidan fylldes igen när kyrkogården utökades. På sydöstra sidan av muren finns en öppning för en smal stentrappa. Den användes förr när man bar en självspilling till en enkel grav.
Det anses troligt, att det ursprungligen har funnits en stavkyrka på den plats där den nuvarande lilla stenkyrkan ligger. Kyrkans väggar är metertjocka och byggnadsmaterialet är vanlig gråsten från trakten. En stor renovering genomfördes på 1760-talet.
Då förlängdes kyrkan och man öppnade fönster mot norr och ett sadeltorn på taket ersatte den tidigare klockstapeln. Stora delar av interiören härstammar från 1766, även bänkraderna och läktaren.
• Sprickan i kyrkväggen vid västra gaveln uppstod vid jordbävningen 23 oktober 1904
• Dopfunten i sandsten har ett avrinningshål och kan dateras till första hälften av 1200-talet
• Altaruppsatsen är ett barockarbete från tidigt 1700-tal, möjligen av Gustaf Kihlman, Borås. Bakom krucifixet syns en stad som nog ska påminna om den himmelska staden
• Predikstolen har ursprungliga färger
• Guldstjärnorna, över 100 stycken, på det blå, plana innertaket är tillverkade i trä. Målaren Sven Svensson utförde arbetet 1793. Innan taket fick sin nuvarande blåa färg hade det en grön botten med målade änglahuvuden under stjärnorna.
• Läktaren har lågt i tak och bänkarna har smala sittbrädor
• Kyrkklockorna hänger i den påbyggda takryttaren. Den stora klockan gjöts 1747 i Jönköping. Den har senare vid en omgjutning fått texten "Kommen - ty allting är nu redo". Den mindre klockan kan vara betydligt äldre.
• Ljuskronan av mässning är en gåva av August Olsson, Nedergården, och Johannes Persson, Smedsgården. Över koret hänger en gammal ljuskrona i svarvat trä är en verklig raritet. Kronan med sina glasprismor låg länge undangömd på en vind, men kom i början av 1960-talet åter på sin plats i kyrkan.
•Altarduken av rött kläde är mycket gammal och finns omtalad i en inventarieförteckning från 1829.
I Kvinnestad finns en "femöresförening". Läs mer om denna i en text av
Mirandella Raudive, Femöresföreningen (2014)